Den 44-årige mannen kom på remiss från vårdcentral till akutmottagningen vid lasarettet fredagen den 7 maj. Han hade ryggsmärta och nedsatt känsel i underlivet med svårigheter att tömma blåsa och tarm.
Vid undersökning fann man att han hade kraftigt nedsatt känsel i underlivet och upphävd sfinkterfunktion i ändtarmen och att Lasègues test var positivt på både höger och vänster sida. En akutremiss till MR-undersökning utfärdades med frågeställning cauda equina.
MR först tre dygn senare
MR-undersökningen, som inte kunde utföras förrän tre dygn senare, måndagen den 10 maj, visade ett stort diskbråck i nivå L5-S1. Patienten remitterades till ett universitetssjukhus där han opererades den 12 maj för sekvestrerat diskbråck med avlägsnande av stora diskbråcksmassor L5-S1. Han överfördes till det första lasarettet för postoperativ vård och skrevs ut den 14 maj.
Patienten anmälde doktorn för fel i vården den 7 maj. På vårdcentralen misstänkte man diskbråck och remitterade honom till lasarettet. Där blev han undersökt cirka kl 16.30 av akutläkaren, som skickade hem honom trots att han inte hade någon känsel från midjan och neråt. Doktorn misstänkte inte diskbråck och sade att det inte fanns någon röntgenpersonal kvar.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och röntgenbilder samt yttrande av doktorn, som bestred att han gjort fel.
Patienten sökte med en anamnes på ryggsmärta sedan tre veckor. De senaste fyra dagarna hade besvären förvärrats med värk i nedre delen av ländryggen utstrålande i lårens baksida. Det hade då också tillkommit en nedsatt känsel i underlivet. Han hade kunnat kissa men hade svårt att känna blåsfyllnad.
»Olyckliga omständigheter«
Doktorn kunde verifiera en känselnedsättning i penis, skrotum och glutealregionerna bilateralt. Analsfinkerfunktionen var nedsatt men i övrigt fanns inga motoriska symtom eller reflexanomalier.
Patienten var opåverkad och kunde röra sig relativt obehindrat. Doktorns arbetsdiagnos var diskbråck med påverkan på nervrötterna i nedre ländryggen.
Kontakt togs med röntgenavdelningen för magnetkameraundersökning men denna kunde inte genomföras av tekniska skäl under helgen. En akuttid kunde däremot ordnas direkt på måndagen.
När undersökningen genomförts och diagnosen stort diskbråck L5–S1 säkerställts föranstaltades om omedelbar operation, vilken genomfördes vid universitetssjukhuset.
Olyckliga omständigheter, utom hans möjlighet att påverka, försenade operationen men han ansåg att han så långt möjligt försökte påskynda handläggningen, hävdade doktorn.
Borde skickat patienten vidare
Vid undersökningen den 7 maj hade patienten klassiska symtom på cauda equina-syndrom, vilket måste utredas och behandlas akut inom något dygn, understryker Ansvarsnämnden.
Det var korrekt av doktorn att begära akut MR-undersökning. När han fick beskedet att man på lasarettet inte kunde utföra MR-undersökningen förrän tre dygn senare borde han inte ha accepterat detta.
Han kunde ha begärt att radiologen gjorde en datortomografi eller en myelografi i stället för MR-undersökning. Dessa undersökningar kan också ge underlag för diagnosen.
Doktorn borde ha förstått att han måste skicka patienten vidare för fortsatt utredning till annan vårdinrättning, när man på lasarettet inte kunde bedriva den akuta diagnostik som var nödvändig.
Han borde även ha konsulterat sin bakjour i detta fall, som ju krävde akut handläggning och troligen akut operation inom något dygn. Doktorn får en varning.
