Thomas Flodin, ordförande för Stockholms läkarförening, skriver i en debattartikel i Läkartidningen 18/2006 (sidorna 1452-3) om den policy som nyligen tagits fram angående landstingets förhållande till komplementär- och alternativmedicin. Policyn är ett försök att möta patienternas behov och önskemål. I all sin enkelhet är policyn unik i det att den öppnar upp för en dialog mellan skolmedicinen och komplementär- och alternativmedicinen.
Flodins debattinlägg bygger på en rad missuppfattningar om vad policyn är och inte är, som vi vill tillrättalägga här.
Policyn innebär i korthet att:
• Patienten respekteras för sitt val av komplementär och alternativ behandlingsmetod och kan diskutera detta med sin läkare.
• Hälso- och sjukvårdspersonal erbjuds en tvåveckors orienteringskurs om olika behandlingsmetoder inom komplementär- och alternativmedicin vid Centrum för integrativ medicin, Karolinska institutet.
• Mötesplatser skapas för en dialog mellan personal inom skolmedicinen och komplementär- och alternativmedicinen.
• Klinisk forskning inom landstinget i komplementär- och alternativmedicin ska ske i samverkan mellan personal inom hälso- och sjukvården och inom komplementär- och alternativmedicinen.
Policyn handlar inte om att föra in nya metoder i hälso- och sjukvården. Den handlar heller inte om tvång på något sätt. Samverkan mellan personal inom hälso- och sjukvården och inom komplementärmedicinen sker på frivillig grund från bägge håll. Den politiska ambitionen är att på olika sätt, inom lagstiftningens ram, stödja dem inom hälso- och sjukvården som har ett intresse för området.
Komplementär- och alternativmedicinska utövare bör ha minst 20 veckors heltidsstudier i basmedicin samt vara medlemmar i en branschorganisation, vilket bl a innebär att de har förbundit sig att tillämpa tystnadsplikt, för att komma på fråga.
Policyn har kommit till med patientens bästa i åtanke. Vi vet att 77 procent av stockholmarna vill se en större samverkan mellan hälso- och sjukvården och komplementärmedicinen, enligt studien »Stockholmare och den komplementära medicinen« (2000). Vi hoppas och tror också att en bättre dialog kan föra det goda med sig att olika yrkesgrupper lär av varandra.
För att hinna med en bra dialog med bl a Stockholms läkarförening har vi nu förlängt beredningstiden för ärendet. Policyn förväntas antas i landstingsstyrelsen den 20 juni.
