Sedan 30 år har jag varit öronläkare, men är numera pensionerad. Under min verksamhet har jag mött många barn med ADHD-liknande syndrom. Vid min utredning visade det sig förvånansvärt ofta att barnen led av sömnsvårigheter, och vid min undersökning fann jag dessutom kraftigt förstorade tonsiller.
I Karlskoga, där jag verkat i 21 år, har jag på diagnosen »sömnapnésyndrom« gjort bilateral tonsillektomi på ett hundratal barn. Det var rörande hur tacksamma föräldrarna var vid återbesök. Många sade sig ha fått ett »nytt barn«. Barnen hade blivit lugna, vakna och uppmärksamma på ett nytt sätt. De barn jag opererade var mellan 3 och 7 år, mestadels fyraåringar.
För att få litet bättre begrepp om sömnsvårigheterna inköptes en videokamera, infraljus och videobandspelare. 10–15 barn blev i hemmet videoinspelade under åtta timmars sömn. Inget av dessa barn hade påtagliga apnéattacker. Däremot vred och vände barnen sig ofta, av oklar anledning, med små uppvaknanden som följd – så långt man kunde bedöma av filmen. Även de flesta av de sömnutredda barnen blev opererade, trots avsaknad av apnéer, med samma goda resultat.
Jag tror att diagnosen sömnstörningar och förstorade halsmandlar hos barn inte fått tillräcklig uppmärksamhet vid ADHD-diagnostiken.