För att genomföra alkoholscreening av skadlig och riskabel alkoholkonsumtion inom sjukvården krävs markörer som är sensitiva, specifika, snabba, enkla och billiga. Med avseende på dessa krav jämfördes vanliga biologiska markörer (GGT, ASAT, CDT och MCV) med Alcohol Use Disorder Identification Test (AUDIT), som är ett självrapporteringstest på tio frågor [1].
Patienter vid sex primärvårdsmottagningar i Wales ombads fylla i ett allmänt livsstilsformulär där AUDIT ingick. Av 1794 män som fyllde i testet var 24,9 procent alkoholpositiva enligt AUDIT. Av dessa accepterade 25 procent noggrann alkoholundersökning, och av dem som testade negativt accepterade 18 procent noggrann undersökning.

AUDIT visade signifikant högre sensitivitet, specificitet och positivt prediktivt värde än någon av de biologiska markörerna för fyra olika grader av alkoholproblematik: 1) riskabel konsumtion, 2) tillfällen med berusningsdrickande per vecka 3) och per månad samt 4) alkoholberoende. Formuläret visade också lägst kostnad per sant positivt upptäckt fall. Forskarna drar slutsatsen att AUDIT är en effektiv, kostnadseffektiv och lämplig metod för att identifiera patienter med skadlig och riskabel alkoholkonsumtion inom primärvården.

Den höga kvaliteten och användbarheten av AUDIT för systematisk screening av olika grader av alkoholproblem bekräftas i denna välgjorda studie, som genomfördes i rutinsjukvården. Testet togs fram av WHO för ca 15 år sedan och visar också hög relevans i olika kulturer.
Emellertid har situationen som psykologiska test används i visat sig ha betydelse för validiteten, vilket inte diskuteras av författarna, fastän de, klokt nog, lade in testet i ett allmänt livsstilsformulär, vilket ger en annan inramning av alkoholfrågorna än bara AUDIT. Författarna tycks medvetna om att inramningen av testet påverkar utfallet.
Vid läsning av studien är det lätt att dra slutsatsen att AUDIT ensamt är ett optimalt test för identifiering av alkoholproblematik. Det har emellertid visats att screeningens validitet vad gäller psykologiska test påverkas av om patienten informeras om att ett psykologiskt test kombineras med biologiska markörer [2]. Detta är en fråga som bör diskuteras i relation till användning av psykologiska test som bygger på självrapportering. Det är ett argument för att kombinera psykologiska och biologiska markörer.
Ett annat argument för att kombinera de olika slagen av markörer är att tex AUDIT och CDT identifierar olika personer med riskabel och skadlig konsumtion [3]. Det beror på att olika markörer oftast mäter helt olika saker, omfattar olika tidsperspektiv mm, något som författarna också noterar.