ST-läkaren anmäldes av Socialstyrelsen. Den 66-årige mannen med blod och slem i avföringen remitterades av ST-läkaren i november 2003 till ett sjukhus för röntgenundersökning av tjocktarmen. Den utfördes den 15 januari 2004 och visade en ca 3 x 1,5 cm stor tumör i sigmoideum.
Svaret på röntgenundersökningen kom till vårdcentralen den 21 januari. Enligt vårdcentralens rutiner skannades svaret då in i vårdcentralens datorbaserade journalsystem av sekreteraren, som samma dag även lade in röntgensvaret till ST-läkaren för signering.
Inkomna handlingar visar att ST-läkaren i journalföringssystemet på en dokumentlista den 26 januari 2004 har signerat att han tagit del av röntgensvaret. Han har dock inte reagerat på innehållet.


Syntes redan på första bilderna
Under sommaren 2005 opererades patienten på grund av en nyupptäckt malign prostatacancer. Då framkom även att han hade ändrade avföringsvanor. Därför genomfördes en ny röntgenundersökning den 6 oktober. Den visade att patienten hade en bredbasig polypöst växande tumör på cirka 1Ú2 dm.
På grund av resultatet kontaktade en röntgenläkare på sjukhuset vårdcentralens verksamhetschef den 10 oktober. Vid en granskning av tidigare röntgenbilder från den 15 januari 2004 upptäcktes att tumören syntes redan då, och att den ökat i storlek sedan dess.
En koloskopi utfördes den 8 november och därefter planerades en tarmoperation till den 21 december.


Ett allvarligt problem
Från patientsäkerhetssynpunkt är brister i verksamhetens remisshantering och hantering av provsvar ett allvarligt problem, framhöll Socialstyrelsen.
Ansvaret för remisser inom hälso- och sjukvården är författningsreglerat. Fram till den 25 oktober 2004 gällde Socialstyrelsens kungörelse (SOSFS 1979:77), därefter gäller Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2004:11 M).
Läkarens personliga yrkesansvar gäller vid hantering av prov och remisser och har inte påverkats av den nya författningen. Normalt har den läkare som beställt ett prov ansvar för patientens fortsatta vård och behandling till dess att läkaren förvissat sig om att patienten blivit omhändertagen.
ST-läkaren hade ansvaret för patienten. Han borde ha agerat på allvaret i svaret på röntgenundersökningen, som innehöll uppgifter om att patienten hade en växande tumör i tarmen. Han borde omedelbart ombesörjt att patienten meddelades samt togs om hand för vidare vård och behandling.
Den fördröjda behandlingen har sannolikt inneburit både vånda och oro för patienten.
Det kan inte uteslutas att sjukdomsprognosen påverkades negativt av den försening av vård och behandling som ST-läkaren åsamkade genom bristande professionalitet i sitt arbetssätt.


»Felet administrativt, inte medicinskt «
Ansvarsnämnden läste Socialstyrelsens utredning och ett yttrande av ST-läkaren.
Denne berättade att patienten i november 2003 sökte för bland annat blodkoagel i avföringen. Därför hade han påbörjat alla relevanta utredningar som behövdes, blodprov samt F-Hb, rektoskopi.
Rektoskopin visade en blödning i tarmen och kolonröntgen beställdes. Han kunde påminna sig undersökningen men tyvärr inte röntgensvaret.
Vårdcentralen var under denna tid dåligt bemannad, och med en pressad arbetssituation är det lättare att begå misstag på grund av den mänskliga faktorn.
Denna ogynnsamma omständighet var grunden till hans misstag. Han såg ingen annan orsak än detta till att patienten inte blev underrättad om provsvaret, hävdade ST-läkaren.
Det var ett administrativt, inte medicinskt fel, ansåg han.


Bedömning och beslut
Ansvarsnämnden noterar att ST-läkaren av oaktsamhet har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av det patologiska röntgensvaret och därmed utsatt patienten för fara. Han får en varning.