Behandling med så kallad very low calorie diet (VLCD) är en etablerad metod, där man genom att ersätta vanlig mat med proteinpulver kan uppnå en betydande viktnedgång. Två veckors behandling utan medicinsk övervakning accepteras av Livsmedelsverket – vid längre behandlingstid bör denna ske under medicinsk kontroll. Användningsmöjligheterna av VLCD i vården har beskrivits utförligt i en översiktsartikel av Rössner och Torgerson [1].
Principen för VLCD-behandling är att tillföra endast cirka 800 kalorier per dag och då huvudsakligen som fullvärdiga proteiner. Fett- och kolhydratinnehållet i alla VLCD-produkter är obetydligt. Den hypokaloriska situationen innebär att man efter några dygn får en eftersträvad fettnedbrytning [2, 3]. Restprodukter av denna fettnedbrytning bildas och ketonemi uppstår med förhöjda halter av aceton, acetoacetat och beta-hydroxibutyrat i blodet [3]. Denna ketonemi är hungerdämpande och ofta lätt euforiserande, vilket gör att patienter kan genomgå många veckors VLCD-terapi utan besvärande sug efter mat. För kliniskt bruk kontrolleras patientföljsamheten genom att man mäter förekomsten av ketoner i urinen – utebliven sådan ketonemi innebär med säkerhet att patienten fuskat [3]. Det flyktiga acetonet utsöndras i utandningsluften och kan ibland kännas i andedräkten hos patienter som står på VLCD [4].
Acetonet mettaboliseras långsamt och reaktionen har lång halveringstid (15–25 timmar) eftersom reaktionen är reversibel [5,6]. Denna sekundära alkohol har exempelvis påvisats i blod hos dåligt inställda diabetiker [7].
Mekanismen för omvandlingen av aceton till isopropanol (2-propanol) framgår av Figur 1.
Alkolås har utvecklats som en metod att förhindra bilkörning under alkoholpåverkan i yrkestrafik och anses som en lovande metod att öka trafiksäkerheten [8]. Sänkta försäkringskostnader och möjligheten att snabbare återfå körkort efter fällande dom för rattfylleri anses öka sannolikheten att sådana system kommer att introduceras även i privatfordon [8-10].
Alkolås fungerar i princip genom att mäta alkohol (etanol) i utandningsluft via elektrokemisk oxidation. Endogena flyktiga substanser som aceton oxideras dock ej vid samma elektrodpotential [11]. Den sekundära alkoholen 2-propanol (isopropanol) oxideras emellertid och med högre hastighet än etanol [11]. Om aceton reduceras till 2-propanol under VLCD-terapi, föreligger en risk att få falskt positivt resultat, när individen under sådan viktnedgång blåser i alkolåset [6]. Testet utfaller positivt redan vid låga nivåer av alkohol i blodet, 0,1 till 0,2 promille eller 0,05 till 0,10 mg/l i utandningsluften.
Vi beskriver här en ovanlig »biverkan« till VLCD-behandling, som enligt våra kunskaper inte tidigare har rapporterats. En 58-årig pilot, BMI 26,6 kg/m2, kontaktar Rössner via nätet och beskriver problem med att få sin tjänstebil att starta. Bilen är försedd med alkolås, och när mannen blåser indikerar apparaten förekomsten av alkohol motsvarande ca 0,2 promille i blodet.
Eftersom han arbetat med flygsäkerhet har han tillgång till ett annat testinstrument hemma, vilket bekräftar alkoholnivån i utandningsluften. Då mannen varit helnykterist i hela sitt liv är han uppenbart förvånad men drar själv slutsatsen att detta kan ha något samband med att han samtidigt går på en VLCD-kur, som har givit honom närmare 7 kilos viktnedgång.
Indikationen för viktnedgången är trefaldig: smärtande knän, påtryckningar från familjen och det faktum att han är segelflygare – alla tre är omständigheter där övervikten fått negativa konsekvenser. Mannen har skött sin behandling helt på egen hand, men haft tillgång till en av Rössners läroböcker om fetma. När han kontaktar Rössner för att få en förklaring leder detta vidare till kontakt med Jones på Rättsmedicinalverket i Linköping, och mekanismen kan utredas.
I den takt alkolås blir vanligare är det tänkbart att allt flera individer kan råka ut för den situation som piloten beskrev ovan [10]. Fetma är vanligt förekommande i samhället och VLCD-behandling på bland annat Överviktsenheten är ett etablerat sätt att dramatiskt motverka till exempel sömnapné, som ofta ses hos bukfeta yrkesförare med begränsade möjligheter till fysisk aktivitet under arbetstid.
Juridiska konsekvenser är också tänkbara; exempelvis skulle en försvarsadvokat teoretiskt sett kunna åberopa lågt födointag hos sin klient som försvar för ett positivt test vid poliskontroll. Det kan också vara viktigt att uppmärksamma arbetsgivare, myndigheter och inte minst alkolåstillverkare på situationen, så att inte individer onödigtvis stigmatiseras och råkar ut för en liknande blåsning.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.