Omslaget på Läkartidningen 36/2006 har den sensationella rubriken »Brosk i stället för protes«. Rubriken illustreras med en operationsbild. I ett reportage under vinjetten »Aktuellt« (sidorna 2532-4) beskrivs hur en förhoppningsfull patient skall genomgå brosktransplantation i höftleden för en broskskada. I artikeln redogör metodens uppfinnare för ingreppet – och redovisar stora förhoppningar. Längre fram i artikeln har några företrädare för den akademiska medicinen beretts möjlighet att yttra sig. De uttrycker en avvaktande hållning och hänvisar till den mycket begränsade forskning som gjorts inom området – och att resultaten vid brosktransplantation hittills inte visats vara överlägsen annan behandling. Det bestående intrycket av artikeln är dock att brosktransplantation innebär en möjlighet att undvika (eller fördröja) höftprotesoperation. Denna bild förstärks kraftigt av omslagsbilden och dess rubrik.

Det vetenskapliga evidensläget avseende broskcellstransplantation till höftleden vid broskskada är:
1. Det finns ingen evidens för att denna metod minskar risken för höftartros/ behovet av senare höftproteskirurgi.
2. Det finns ingen evidens för att brosktransplantation till höftleden är överlägsen konservativ behandling.
3. Det finns ingen evidens för att brosktransplantation vid broskskador i höftleden eller knäleden är överlägsen andra kirurgiska behandlingsmetoder.
4. Det finns jämförande studier som visar att utfallet av en enklare och billigare form av kirurgi, mikrofrakturering, är likvärdigt med det som uppnås vid broskcellstransplantation vid broskskador i knäleden [1-3].
5. Metoden är i hög grad experimentell, och endast enstaka fall har rapporterats. Kirurgi av detta slag skall alltid utvärderas i randomiserade, jämförande prövningar och underkastas etisk granskning [4].
6. Kunskapen om naturalförloppet (artrosrisken) vid den typ av broskskador som beskrivs i den aktuella LT-artikeln är mycket begränsad.

Läkartidningen har tidigare stått för det synsätt på medicinsk kunskap som läkargruppen skall företräda – att sjukvården skall baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. I reportaget väljer man att göra ett avsteg från denna policy till förmån för dåligt underbyggd journalistik. Eftersom Läkartidningen har förtroende hos allmänhet, beslutsfattare och de medicinska professionerna riskerar detta att leda till att en experimentell metod utan evidens framstår som etablerad. Genom det sätt som den aktuella artikeln lyfts fram i rubriksättning och exponering på tidningens omslag förstärks denna missvisande bild.


LT 36/2006