Kan patientföljsamheten vid cervixcancerscreening höra samman med på vad sätt provtagningen går till? Utgångspunkten för den aktuella studien var att gynekologisk undersökning i USA vanligtvis utförs med kvinnan i benstöd, medan benstöd inte används i England, Australien och Nya Zeeland. Forskningsfrågan var om gynekologisk undersökning utan benstöd kan förbättra kvinnans upplevelse av undersökningen [1].
Resultatet visade att kvinnor som undersöktes utan benstöd, jämfört med dem som undersöktes i benstöd, hade statistiskt signifikant lägre medelvärden för känsla av sårbarhet (13,1/23,6) och fysiskt obehag (17,2/30,4), medan det för känsla av kontroll inte fanns någon signifikant skillnad. Författarnas slutsats var att resultatet indikerade att undersökning utan benstöd innebär ett mer patientcentrerat förhållningssätt.
Studien är onekligen tankeväckande, särskilt vad gäller hur olika sedvänjor kan finnas inom samma kulturkrets och ge impulser till forskningsfrågor för att förbättra vården. Var hamnar svensk gynekologi i detta: Från den anekdotiska kunskapen – där svenska gynekologer verksamma i England kan beklaga sig över att undersöka utan benstöd och engelska kvinnor i Sverige som lättade utbrister »vad bekvämt man ligger« i benstöd – till studier om gynekologisk undersökning i vår del av världen?
Seehusens studieparametrar, fysiskt obehag, sårbarhet och kontrollförlust, är centrala vid undersökning och diagnostik, i synnerhet gynekologisk, där det handlar om att stödja och underlätta patientens medinflytande över situationen, minimera obehag och integritetsintrång och undvika kränkning.
Hur många gånger har man inte behövt avstå, backa eller avbryta och söka andra vägar till diagnostik och behandling, men hur får man reda på de tillfällen då man inte hade tillräckliga känselspröt? Visst kan man lära sig om riskfaktorer vad gäller upplevelse av kränkning eller dålig upplevelse inom gynekologi, som sexuellt övergrepp som barn eller misshandel i vuxen ålder [2], mental ohälsa [3] och dåligt sexualliv [3], men i de allra flesta fall är det vad som händer i den aktuella situationen [2] och den emotionella kontakten med undersökaren [3] som är avgörande för upplevelsen av en gynekologisk undersökning. Preferens för kvinnlig undersökare kan finnas men är oftast av underordnad betydelse [4]. Det handlar om det medmänskliga mötet mellan läkare/barnmorska och patient, om att inge förtroende och om att kunna förmedla deltagande, vara stödjande, respektfull och engagerande [4, 5].
Vad blir budskapet från Seehusens studie att ta med sig hem? Benstöd eller inte – det handlar om att öva sin lyhördhet och sitt lyssnande så att den gynekologiska konsultationen kan individualiseras och det fysiska obehaget, sårbarheten och kontrollförlusten minimeras.
Referenser
1. Seehusen DA, et al. Improving women´s experience during speculum examinations at routine gynaeco
-logical visits: randomised clinical trial. BMJ. 2006; 333(7560):171-3.
2. Swahnberg K, et al. Women´s perceived experiences of abuse in the health care system: their relationship to childhood abuse. BJOG. 2004;111(12):1429-36.
3. Hilden M, et al. Women´s experiences of the gynecologic examination: factors associated with discomfort. Acta Obstet Gynecol Scand. 2003;82(11):1030-6.
4. Larsen M, et al. Not so bad after all …, Women´s experiences of pelvic examinations. Fam Pract. 1997;14 (2):148-52.
5. Wendt E, et al. Trust and confirmation in a gynecologic examination situation: a critical incident technique analysis. Acta Obstet Gynecol Scand. 2004;83 (12):1208-15.
