I New England Journal of Medicine kommenteras den ökade diagnostiseringen av vuxen-ADHD [1]. I USA har förskrivningen av läkemedel ökat med 90 procent mellan åren 2002 och 2005. Från att ha betraktats som en »barnsjukdom som växer bort« ses det nu som ett tillstånd som kvarstår i 50 procent av fallen.
Många barn med hög begåvning kombinerad med god social kompetens kompenserar för problemen under uppväxten, varför deras ADHD diagnostiseras först när andra psykiska problem eller svårigheter tillstöter.

I en färsk studie uppskattas 4,4 procent av amerikanska vuxna ha ADHD [2]. Eric Taylor, en brittisk ADHD-forskare, menar att tillståndet är underdiagnostiserat i Skandinavien, Italien och Storbritannien, men han önskar inte att behandlingen når amerikansk omfattning. I många fall avstår patienter från behandling, men är tacksamma för den ökade självinsikten som diagnostiseringen innebär; de kan upphöra med att ständigt be omgivningen om ursäkt för sina tillkortakommanden, enligt Jerrold Rosenbaum, chefspsykiater på Massachusetts General Hospital.

Bland psykiatrer erkänns ADHD som ett biologiskt betingat tillstånd, som leder till funktionsnedsättning och lidande, medan vissa andra betraktar diagnosen som fabricerad av en vinsthungrande läkemedelsindustri.
Den brittiska sociologen Illina Singh menar att läkemedelsindustrins marknadsföring förmedlar en bild av prestationsförhöjande medel för dem som behöver hjälp att komma vidare i karriären. Orsaken till att ADHD över huvud taget har status som diagnos antyds kunna sammanhänga med ekonomiska intressen på basis av att 13/21 deltagare i DSM-IV-panelen för standardiseringen av ADHD-diagnosen hade ekonomiska bindningar till läkemedelsindustrin [3].

Forskningen har entydigt visat att ADHD ärvs i ungefär samma stora utsträckning som manodepressivitet. ADHD är förenad med en 4 procent mindre hjärnvolym, och avbildningsstudier visar ett avvikande aktiveringsmönster vid kognitiv testning. Åtminstone sju gener synes påverka mottagligheten för ADHD, men även miljöfaktorer kan spela roll.
Taylor sammanfattar kunskapsläget: »In my view, the science is not really at the level where we can say there is a single known physiological cause … There are many causes … and the model of a single disease in not well applied. What does apply is the model of chronic disability.«

ADHD är en omdebatterad diagnos även i Sverige. Av många uppfattas ADHD-symtomatologin som en normalvariant, vars effekter liknar de som vem som helst kommer att drabbas av om man struntar i att strukturera vardagen, hålla ordning på saker, lyssna till instruktioner, tänka efter före, öppna sin post eller sköta ekonomin. Med andra ord, om personen skärper sig är problemet ur världen. Det är svårt för omgivningen att förstå att skillnaden mellan alldagligt slarv och ADHD ligger i huruvida »försummelserna« består i ett val eller i en oförmåga.
För det andra är ADHD inte ett lika tydligt psykiatriskt tillstånd som tex schizofreni, där det ju finns ett insjuknande, ett före och ett efter. ADHD överlappar i stället med begreppet personlighetsstörning, dvs personen har en personlighetsstruktur som alltid har avvikit från det »normala«.
För det tredje sticker prevalensen i ögonen; det kan uppfattas som otänkbart att en sådan stor andel av befolkningen har »en störning«. Ändå är ADHD ovanligare än närsynthet och allergi, tillstånd som sällan ifrågasätts.

Konspiratoriska artiklar insinuerar att läkare som föreläser på uppdrag av läkemedelsindustrin eller deltar i industrisponsrade läkemedelsstudier har köpts till tystnad om läkemedlens skadeverkningar. Ett färskt exempel är en artikel om Strattera i Aftonbladet [4], där Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundad av Scientologi-kyrkan och med uppgift »att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården« var en källa [5].

Det synes angeläget att åtminstone inte läkarkåren förleds att tro på förtal av kolleger från fundamentalister och inte heller låter sig skrämmas till tystnad av rädsla för trakasserier. Funktionshindret vid ADHD är vid första anblicken osynligt men kan vara mer handikappande än ett rullstolsberoende, oavsett om man gillar diagnosen eller inte.



Foto: Science Photo Library
Psykiatrer erkänner ADHD som ett biologiskt betingat tillstånd, som leder till funktionsnedsättning och lidande. Vissa andra däremot betraktar diagnosen som »fabricerad av en vinsthungrande läkemedelsindustri.«