Att fetalt alkoholsyndrom (FAS) uppstår efter hög alkoholkonsumtion under graviditet råder det inget tvivel om. Skadan är väl definierad, med dysmorfologi, tillväxthämning och utvecklingsförsening med beteendeavvikelser på grund av skador på fosterhjärnan. Detta onödiga tillstånd drabbar 1–5/1000 nyfödda, beroende på vilken population det gäller.

Under 1990 talet fastslogs att 140 g alkohol/vecka eller 20 g/dag ökade risken för FAS (ett glas vin innehåller 10–12 g ren alkohol). Vad händer då när alkoholkonsumtionen understiger denna nivå eller när den pågått en bit efter konceptionen innan graviditeten upptäcks?
Frågorna är relevanta, eftersom kvinnors alkoholkonsumtionsmönster numera liknar männens, samtidigt som tiden för när man skaffar sitt första barn har senarelagts – med följden att regelbundna alkoholvanor och ett visst beroende hinner etableras.
Det är därför inte förvånande att fokus under senaste decenniet har skjutits från äkta FAS till insikten att även mindre mängder alkohol (10 g/dag) eller sk binge drinking (50 g eller mer vid ett tillfälle) kan vara skadligt. Begrepp som »fetal alcohol spectrum disorder« har konsturerats. Nya epidemiologiska studier har lett till att flera länder har skapat riktad information till gravida kvinnor. I USA varnas alla kvinnor i fertil ålder offentligt för risken för fostret vid alkoholintag under graviditet oberoende av kvantitet.

I Sverige är det i stället barnmorskan som ställer frågor om alkoholkonsumtion vid inskrivning på mödravårdscentral, enligt mödrahälsovårdsjournalen. Dessa frågor uppskattar alkoholmönstret tre månader före respektive i början av graviditeten. Tidigare indikationer har väckt farhågor om att andelen kvinnor som upptäcks med denna metod är låg, vilket bekräftas i den aktuella randomiserade och kontrollerade studien, som bedrevs på en mödravårdscentral i Stockholm.
Hälften av barnmorskorna (n=5) kombinerade två olika screeningstrategier för 162 kvinnor, och den andra hälften (n=5) tillämpade den ordinarie mödrahälsovårdsjournalen för 153 kvinnor vid 12:e graviditetsveckan. De screeninginstrument som användes var AUDIT (Alcohol Use Disorder Identification Test) och TLFB (Time Line Follow Back).
AUDIT uppskattade den riskabla alkoholkonsumtionen året före graviditeten och TLFB den dagliga alkoholkonsumtionen under den aktuella graviditeten.

Resultatet visade att 17 procent av de gravida hade ett riskabelt konsumtionsmönster, enligt AUDIT, och 17 procent fortsatte att ligga över risktröskeln, enligt TFLB (>70 g alkohol/vecka eller »binge drinking«). Andelen kvinnor som screenades positiva med båda testen samtidigt var 8 procent, vilket ringar in den extrema konsumtionsgruppen. Resultatet för kontrollgruppen med den ordinarie screeningmetoden visade att 14 procent uppgav alkoholkonsumtion tre månader före graviditet; endast 0,7 procent uppgav alkoholkonsumtion vid inskrivningen på mödravårdscentralen.
Resultaten visar att den gällande screeningen för alkoholkonsumtion dåligt identifierar gravida kvinnor och foster i riskzonen. Identifieringen fungerar bättre med riktad screening, som får anses vara ett välfungerande verktyg i det förebyggande arbetet med gravida som har riskabel alkoholkonsumtion.
Poängen med att implementera metoder som fokuserar på riskerna med alkohol, oberoende av kvantitet, är inte att oroa kvinnor med minimal alkoholförbrukning, som vissa har hävdat i svallvågorna efter denna typ av forskning. Erfarenheterna från USA, med allmänna kampanjer om alkoholens skadeeffekter under graviditet, har visat att kvinnor som klassificeras som lågkonsumenter minskar sitt drickande, medan de som har en högre konsumtion knappast alls påverkas.
Därför kan screening på individnivå ha större chanser att lyckas med beteendeförändringar än en allmän kampanj. Man kanske kan utveckla strategin ytterligare genom att tillämpa den för kvinnor i fertil ålder när de kommer i kontakt med någon form av vård, även utanför en graviditet.



Nuvarande mödrahälsovårdsscreening i Sverige identifierar dåligt fertila kvinnor med riskabelt, mer manligt akoholmönster, och kampanjer tenderar mest att oroa kvinnor som dricker minimalt.