Kvinnan fick under sommaren bukbesvär med bubbel och körningar i magen. Den 23 juni rektoskoperades hon vid en vårdcentral. Den 10 augusti sökte hon akut vid lasarettet på grund av feber och ständiga diarréer med blodtillblandning.
Hon fick remiss till magspecialist och recept på Colazid. Vid ett nytt akutbesök på lasarettet den 17 augusti fann man en allvarlig ulcerös kolit. Då sattes även steroider in. Hon genomgick den 2 september en stor operation med borttagning av tjocktarmen och ileostomi.
Kvinnans mor anmälde två läkare. Ansvarsnämnden tog in patientens journaler, yttranden av en AT-läkare, gastroenterologen samt Socialstyrelsen.
AT-läkaren frias (» … har rådgjort med gastroenterologen och hennes handläggning kan därför inte kritiseras«) varför vi lämnar henne.
Gastroenterologen berättade att han den 10 augusti blev uppringd av AT-läkaren, som var primärjour på kirurgkliniken. AT-läkaren uppgav att patienten sedan knappt två månader besvärades av lös avföring och hade minskat i vikt. Patienten var opåverkad och inte smärtpåverkad. Buken var mjuk och oöm.
Gastroenterologen rekommenderade i första hand en rektoskopi på akutmottagningen samt sedvanliga avföringsodlingar för att utesluta infektiös orsak.
En stund senare blev han åter uppringd av AT-läkaren, som uppgav att patienten inte kunde tänka sig en endoskopisk undersökning på akuten. Då patienten enligt uppgift var opåverkad och buken mjuk enades de om provtagning enligt ovan samt att ändå, på misstanke om inflammatorisk tarmsjukdom, sätta in Colazid i dosen 750 mg 3×3.
Gastroenterologen uppmanade AT-läkaren att skicka en remiss för snar skopi på mag–tarmmottagningen. Han såg också till att tid ordnades för den veckan efter, den 18 augusti.
Misstanken om inflammatorisk tarmsjukdom baserades på det långdragna förloppet samt att det fanns laboratorievärden som talade för inflammation, CRP 91. Även viss blodbrist förelåg vid undersökning på akuten.
Sammantaget ansåg gastroenterologen att handläggningen överensstämde med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Socialstyrelsen tillfrågades och bedömde att gastroenterologens åtgärder att sätta in inflammationsdämpande medicinering och föranstalta om en snar endoskopisk undersökning (en vecka senare) för att fastställa den preliminära diagnosen under rådande omständigheter inte kunde kritiseras.


Sjukhistorien tydde på ulcerös kolit
Ansvarsnämnden konstaterar bland annat att patienten till AT-läkaren uppgett att hon sedan sex till sju veckor haft diarré dagtid cirka en gång per timme och nattetid cirka fyra till fem gånger. Avföringen var slemmig med aningen inslag av blod och de sista två veckorna hade besvären tilltagit med knipsmärtor i buken och sämre aptit.
Hon hade magrat cirka 10 kg på två månader.
Vid undersökningen hade hon 38 graders feber och provtagning visade CRP-förhöjning till 91 mg/l, mikrocytär anemi 110 g/l, trombocytförhöjning till 464, medan salter i blodet var normala. Albumin var inte uppmätt.
Sjukhistorien tydde på ulcerös kolit, och provsvaren visade att det förelåg en påtaglig inflammatorisk reaktion, förenlig med inflammatorisk tarmsjukdom.
Det går inte att utifrån sjukhistorien, status och provsvaren avgöra om det skulle kunna röra sig om en mild form av ulcerös kolit, lokaliserad till ändtarmen, eller om det var en allvarlig form av ulcerös kolit omfattande hela tjocktarmen.
Sjukhistorien och provsvaren gav dock vid handen att ett engagemang av en större del av tjocktarmen rimligen förelåg.


Satte sig inte in i sjukhistorien
Att gastroenterologen i sitt yttrande gett en beskedlig bild av tillståndet tyder på att han inte satt sig in i sjukhistorien.
Om han på ett noggrant sätt beaktat sjukhistorien som AT-läkaren tagit upp den, borde han ha insett att patienten borde undersökas och bedömas av en mer erfaren läkare.
Gastroenterologen borde ha rått AT-läkaren att tillkalla bakjour, alternativt föreslagit henne att lägga in patienten för observation och bedömning av en överordnad läkare.


Mot vetenskap och beprövad erfarenhet
Att sätta in inflammationsdämpande medicinering utan föregående undersökning måste också anses strida mot vetenskap och beprövad erfarenhet mot bakgrund av de informationer om patientens tillstånd som gastroenterologen ändå fick.
Även om Socialstyrelsen har funnit att hans åtgärder inte kan kritiseras mot bakgrund av omständigheterna, finner Ansvarsnämnden inte några särskilda förhållanden som skulle ha hindrat honom att ge de angivna adekvata råden.
Patienten återkom den 17 augusti och då fastställdes att hon hade ulcerös kolit, som omfattade hela tjocktarmen. Så var med stor sannolikhet fallet redan den 10 augusti.
Ytterligare några veckor senare i förloppet av sjukdomen blev det nödvändigt att avlägsna hela tjocktarmen.


Utsattes för fara
Det går inte att utesluta att operationen med borttagning av tjocktarmen hade kunnat undvikas om behandling med kortikosteroider satts in den 10 augusti i stället för först en vecka senare.
Genom gastroenterologens felbedömning av tillståndet utsattes patienten för fara. Han får en erinran.