Den 62-åriga kvinnan sökte den 15 oktober på vårdcentralen för urinvägsbesvär.
Hennes besvär tolkades som urinvägsinfektion (UVI) och hon ordinerades behandling med Trimetoprim.
Efter ett par dagar reagerade hon med hög feber, intensiv klåda och svullna händer. Hon sökte för detta den 17 och 18 oktober på distriktsläkarjouren, där Trimetoprim byttes ut mot Lexinor, och hon fick Tavegyl och Betapred mot den allergiska reaktionen.
Patienten återkom till vårdcentralen i november med svullnad i händerna och domningar till fingrarna.
Hon remitterades till sjukhus, där man i januari konstaterade karpaltunnelsyndrom i vänster hand. I mars bedömde en ortoped att det inte fanns någon operationsindikation.
Patienten anmälde två distriktsläkare vid vårdcentralen. Hon berättade att apoteket bytt ut Trimetoprim mot Idotrim, båda med trimetoprim som aktiv substans. Hon framhöll att läkaren inte borde skrivit ut Trimetoprim till henne eftersom det fanns en varning mot det preparatet i hennes journal. Ansvarsnämnden läste journalen och tog in yttrande av de anmälda.
Distriktsläkare X berättade att enligt journalanteckning sökte patienten med anamnes som talade för blåskatarr. Urinprov stödde misstanken. Hon ordinerades Trimetoprim mot UVI.
Enligt anmälan skall hon ha upplyst X om att hon tidigare reagerat på sulfapreparat och att hon inte fått något direkt svar om Trimetoprim var ett sådant.
X trodde nog att han upplyst henne om att Trimetoprim inte är ett sulfapreparat. Han skulle naturligtvis vid hennes fundering varit mer noga med att läsa igenom tidigare journalanteckningar och skulle då blivit varse att det hon reagerat på var just Trimetoprim, vilket mycket riktigt står journalfört. Varför han inte varit tillräckligt uppmärksam vid besöket kunde han inte lämna någon tillfredsställande förklaring på.
Distriktsläkare Y berättade att när hon träffade patienten hade denna i samband med en urinvägsinfektion fått en medicin som hon inte tålde, Idotrim. Patienten hann ta ett par tabletter och reagerade med feber, intensiv klåda och svullna händer samt värk och domningar i händerna.
Y tolkade detta som en läkemedelsreaktion med svullnad som även engagerade områden kring handens nervtrådar (medianusnerven). Enligt Y:s erfarenhet är prognosen god i sådana fall. Till saken hör att patienten aldrig tidigare haft liknande domningar i händerna. Det blev sjukskrivning från arbetet på förskolan eftersom hon var alldeles för fumlig i händerna för att kunna arbeta.


Värken försvann
Vid återbesök den 4 november hade patienten blivit lite bättre men inte bra. Höger hand var nästan bra.
På vänster sida hade patienten fortsatta besvär. Fortfarande bedömde Y att svullnaden kring medianusnerven skulle gå tillbaka. Patienten fick kortisontabletter 7 dagar i rad för att försöka skynda på förbättringen. Samtidigt skickades en remiss för neurografi för att kontrollera nerven.
Under tiden fortsatte förbättringen, och Y var nöjd med att de subjektiva besvären så sakteliga gick tillbaka. Sjukskrivningen kunde brytas helt i slutet av december. Värken försvann och muskelstyrkan kom tillbaka.
Den 5 januari visade neurografin fortfarande att det var sämre ledningshastighet i vänster medianusnerv. Det ledde till remiss till ortopeden. Ortopedsvaret den 22 mars beskrev att kontinuerlig bättring pågick. Patienten hade inga tecken till muskelförtvining och kunde diskriminera mellan två punkter i handen på ett normalt sätt. Värken var borta och ingen operationsindikation förelåg.


»Helt rätt att vänta«
Y ansåg alltså att det var helt rätt att vänta. En svullnad utlöst av en läkemedelsreaktion brukar gå tillbaka. Ett kirurgiskt ingrepp på grund av besvär uppkomna på detta vis, besvär som gradvis minskar, hade enligt Y:s mening varit fel.
Ansvarsnämnden noterar att patienten berättade för X att hon tidigare reagerat mot sulfapreparat.


Borde kontrollerat journalen
X borde ha kontrollerat uppgiften i hennes journal. Han skulle då ha upptäckt att det där fanns en varning införd avseende trimetoprim. Genom att inte läsa i journalen har X av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter i yrkesutövningen. Han får en erinran.
Y konstaterade att patienten hade besvär med framför allt vänster hand och remitterade redan i november henne till sjukhus för nervundersökning och sedan till ortoped. Utredningen av patientens besvär var adekvat och kunde knappast ha skett snabbare. Det finns inte skäl att kritisera Y.