Rück och Bergström påstår i Läkartidningen 46/2006 (sidorna 3643-4) att »HomO hotar psykiatrin med åtal för användning av skattningsskala«.
HomOs arbete grundar sig i europeisk och svensk diskrimineringslagstiftning. Sedan den 1 januari 2005 gäller ett utökat skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning i Sverige genom Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering. Lagskyddet omfattar nu även hälso- och sjukvården. Som diskriminering betraktas bla ett uppträdande som kränker en patients värdighet som person och som har samband med sexuell läggning.

Avsikten med HomO:s informationsbrev var att fästa uppmärksamheten på att användningen av Y-BOCS-formuläret i klinisk verksamhet – i den del det avser sexuell läggning – kan bli föremål för skadeståndstalan och rättslig prövning om en enskild patient som undersöks skulle anmäla förfarandet som diskriminering. HomOs synpunkter på användningen av formuläret utgår från lagens förbud mot kränkningar inom hälso- och sjukvården. De tar naturligtvis inte sikte på de heterosexuella patienter som eventuellt kan lida av tvångstankar om homosexualitet. För dessa patienter är kanske formuläret inget problem.
Synpunkterna tar istället sikte på de homo- och bisexuella patienter som inte lider av några sådana tvångstankar och som – med fog – kan uppleva det som direkt kränkande att ställas inför frågor som från patientens horisont klumpar ihop samkönade relationer med t ex övergrepp på barn.

Om man vill undvika risken att patologisera homosexualitet, men samtidigt ha kvar möjligheten att ringa in sexuella tvångsbeteenden, förefaller den enklaste lösningen vara att helt enkelt ta bort frågan kring homosexualitet och att omformulera frågan om för en person förbjudna eller perversa sexuella tankar, inre bilder eller impulser så att den blir mer generell, t ex så här: »Beskriv för dig förbjudna eller perversa sexuella tankar, inre bilder eller impulser«.
Om en sådan formulering av någon på vetenskap grundad anledning inte skulle vara möjlig att använda, torde ett minimikrav vara att frågan om sexuella handlingar med någon av samma kön inte rutinmässigt tas upp tillsammans med straffbara sexuella beteenden på det sätt som formuläret nu inbjuder till. På det sättet kan risken för att homo- eller bisexuella patienter allvarligt kränks helt i onödan minskas betydligt.