Den kinesiske fången förs till avrättningsplatsen. Skjuts till döds. Omedelbart tas kroppen om hand, värdefulla organ opereras ut för att vidarebefordras till ett sjukhus där köparen väntar. Vårdkedjan är väl förberedd: fången är redan blodtestad och vävnadstypad, läkare assisterar vid ingreppen och ofta finns det en känd mottagare. Scenariot låter skräckinjagande för de flesta, men är en rutinmässig hantering som drabbar tusentals dödsdömda i Kina. Förra året gjordes 11000 transplantationer i Kina, enligt siffror från den världsomfattande organisationen The Transplantation Society, TTS. Merparten av organen kommer från avrättade fångar då landet saknar andra system för donationer.
I juli lanserade TTS detaljerade riktlinjer för hur man som läkare inom transplantationsfältet kan samverka med Kina. Ståndpunkten är klar och tydlig, menar Annika Tibell, transplantationskirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset och ordförande i TTS etiska kommitté.
– Vår självklara linje är att organ och vävnader ska doneras utan vinningssyfte. Det är helt oacceptabelt att organ från fångar används. Även om Kina hävdar att man nu begär ett informerat samtycke från fången eller hans familj, kan människor som frihetsberövats inte sägas ha någon möjlighet att fatta ett fritt och opåverkat beslut exempelvis om den egna kroppen. I grunden handlar allt detta om att värna mänskliga rättigheter, säger Tibell.
I juli lades ett lagförslag fram i Kina som förbjuder all handel med mänskliga organ. För att kunna ta emot organ krävs ett skriftligt medgivande från donatorn. Men den allmänna bristen på organ leder till illegal handel på den svarta marknaden. Flera rapporter, bland annat från Amnesty, har visat att organhandeln involverar många mellanhänder där läkare, vårdpersonal och myndigheter får ersättning »under bordet«. Användningen av organ från fångar har även resulterat i vad man kallar »transplantationsturism«. Kinesiska kliniker annonserar på nätet för att erbjuda transplantationer till rika utlänningar. Det räcker med en snabb sökning på Google för att företag som Bek Transplant ska dyka upp. På den engelskspråkiga webbplatsen finns en prislista där västerländska spekulanter kan läsa att en ny njure kostar 70000 dollar och en lever 120000 dollar.
TTS betonar att organisationen inte kan diktera vad Kina ska göra åt strafflagstiftningen. Däremot kan TSS påtala att organen från fångarna blir en del i en kommersiell handel, menar Annika Tibell. I kontakter med Kina rekommenderar TTS att regeringen tar fram nationella lagar för transplantation och riktlinjer för transplantation.
– Vi skulle också vilja se att Kina förebygger trafficking med organ och att regeringen tar ett tydligt avstånd från organhandeln, säger Tibell.
Det finns även uppenbara kvalitetsvinster om organen från avrättade försvinner.
– Det finns medicinska problem med att använda organ från avrättade. I och med att organen tas ut efter att hjärtat har stannat uppstår syrebristskador som bland annat leder till att många patienter som levertransplanterats får bekymmer med skadade gallvägar.
Flera positiva signaler har kommit från Kina. Kinas vice hälsominister deklarerade offentligt i somras att landet ska strama upp en rad regler.
– Kolleger från TTS, som träffat honom, säger att han är en modig man. Ministern meddelade bland annat att kinesiska transplantationsläkare ska garantera att de inte tar del i några »transaktioner med organ«. Han vill också förbjuda annonsering på Internet, att informerat samtycke ska finnas vid donation, att regeringen prioriterar en lag för hjärndödhet och att kriterier för transplantation tas fram av hälso- och sjukvården, säger Tibell.
Annika Tibell säger att TTS accepterar kinesiska deltagare på sina möten och kurser, men att man inte får presentera forskningsresultat som baseras på användning av organ från avrättade fångar.
– Vi rekommenderar att medlemmarna har samarbete med Kina om man bedömer att dialogen kan leda till förändrade policys i landet. Däremot tar vi avstånd från allt forskningssamarbete som involverar mottagare av organ från avrättade fångar och också kunskapsöverföring där kunskapen direkt kan användas i de nu pågående transplantationsprogrammen, säger Tibell.
Hon tror att det kommer att bli en begränsning av organhandeln i Kina redan inom ett år.
– Däremot blir det svårare att i någon större omfattning få igång ersättande donationssystem, det vill säga att levande personer, släktingar eller andra, donerar ett organ som en gåva.
Även arbetet att initiera donation från patienter som fått total hjärninfarkt kommer säkert att ta flera år, tror hon. Att reaktionerna från organisationer som TTS, WHO och World Medical Association kommer i elfte timmen trots kännedom om avrättningarna tycker Annika Tibell inte är så konstigt.
– TTS tog tidigt avstånd från all användning av organ från avrättade fångar. Kina har dock varit ett stängt land, och några officiella uppgifter om antalet transplantationer har bara funnits tillgängliga under senaste året. Nu har det utvecklats en internationell dialog kring frågan som är positiv. Även Kina är medvetet om att det finns en stark kritik i världen mot det som försiggår. n
WHO har gjort en uppskattning av storleken på handeln med njurar i olika länder. Siffrorna rör antal fall där organ köpts av levande donatorer utom i Kina där organen kommer från avrättade fångar. Iran har ett samhällsfinansierat system med levande givare. Faktauppgifter från WHO, Carl-Gustav Groth
