Forskare i Australien visar i en studie [1] att den psykiska hälsan är mycket sämre hos flyktingar med temporärt uppehållstillstånd än hos dem som får permanent skydd. Ämnet är mycket angeläget inte bara i Australien utan också i Sverige i diskussionerna kring vårt flyktingmottagande.
Mottagningsländer i väst har under de senaste åren blivit allt mer restriktiva i mottagandet av asylsökande. Under perioden 1992–2005 införde Australien en policy om obligatorisk internering på särskilda center för alla asylsökande som anlände med båt eller utan giltiga resedokument. Sjukvårdspersonal har påpekat att människor som flytt från förföljelse och våld och som vistas under lång tid i dessa center riskerar retraumatisering [2]. Trots det har retriktionsförespråkarna menat att flyktingar som vistas där inte är psykiskt sjuka, att eventuella psykiska problem är relaterade till problem före ankomsten och att den psykologiska vården är adekvat på dessa center. Australiska läkarsällskapet har efterfrågat oberoende forskning kring den psykiska hälsan hos människor som vistas på dessa center.
Syftet med den aktuella studien var att beräkna effekten av tillfälligt respektive permanent skydd för asylsökande som sedan fick stanna av flyktingskäl. Totalt intervjuades 116 flyktingar, och en jämförelse gjordes av den psykiska hälsan bland persisktalande från Iran och Afghanistan med temporärt visum (n=49) respektive med permanent skydd (n=67) och som deltog i ett tidigt interventionsprogram på STARTTS (Service for the Treatment and Rehabilitation of Torture and Trauma Survivors) under åren 2002–2003 i Sydney. Standardinstrument användes för att uppskatta tidigare trauma, lägererfarenheter, postmigrationsstress, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest, depression och funktionsnedsättning.
Båda grupperna hade i lika stor utsträckning erfarit tidigare trauman och förföljelse. Trots detta hade gruppen med temporärt visum högre poäng på de tre psykiatriska symtomen (P0,001). Multivariatanalyser visade att tillfälligt visum var den största prediktorn för ångest, depression och speciellt PTSD. Postmigrationsstressen för personer med temporärt visum, dvs av att ha vistats i dessa interneringscenter, att känna osäkerhet om framtiden och inte ha tillgång till service som bofasta, hade större risk för psykiska problem. Slutsatsen av forskningen är att temporärt skydd inte har någon plats i policyn kring mottagandet av asylsökande med flyktingbakgrund.
Myndigheterna i Australien har efter forskarnas resultat reviderat policyn för mottagandet av asylsökande och bla markant begränsat interneringen. Forskarna har en fortsatt viktig roll i att ta fram fakta kring samband mellan policy och hälsoeffekter, speciellt psykiska hälsa. Snabb tillgång till samma rättigheter som bofasta gynnar flyktingars psykiska hälsa – även på lång sikt [3].
Vilka hälsoeffekter har den svenska tillfälliga asyllagen för de nyanlända, och hur ser arbetsmiljön ut för dem som arbetar för målgruppen? Hur länge dröjer det tills våra politiker lyssnar på den kunskap forskare har och tills forskare även i Sverige granskar effekterna av flyktingmottagandet i fråga om dess möjligheter att stödja flyktingars och andra nyanländas hälsoutveckling och dess risk för att bidra till en försämrad sådan [4]? Det handlar om vilka värderingar som styr vår flyktingpolitik och vilka syften som ligger bakom.