Under vinjetten Nya Rön i Läkartidningen 50–52/ 2006 (sidan 4019) beskriver Johan Arvidson vid Barnonkologen i Uppsala behovet av uppföljning av vuxna vilka haft cancer under barndomen. I en intressant studie från Uppsala och Stockholm av en grupp vuxna, som avslutat sin behandling där för mer än 5 år sedan, framgår att 37 procent av dessa var missnöjda med den uppföljning som erbjudits.
Det är tydligt att det finns ett otillfredsställt vårdbehov för en stor del av dessa fd barncancerpatienter. Arvidson avslutar med att konstatera att ett erbjudande om fortsatt uppföljning för dessa personer borde vara en väl förberedd och planerad process.
Vi delar helt Arvidsons uppfattning om behovet av uppföljning och tillåter oss att påpeka att en seneffektmottagning (SEM), som uppfyller dessa krav, finns vid Universitetssjukhuset i Lund sedan 1987. Mottagningen startades på initiativ av barnonkolog Stanislaw Garwicz och vuxenonkolog Eva Ståhl.
På SEM i Lund undersöks tidigare barncancerpatienter från Södra sjukvårdsregionen med intervall som varierar mellan ett och fem år. På denna mottagning sker ingen egen utredning eller behandling utan dess uppgift är i första hand att identifiera potentiella sena komplikationer och att se till att patienterna tas om hand av specialister inom respektive områden.
De specialister som oftast behöver anlitas är endokrinolog, kardiolog, gynekolog och androlog.
Även om de specialister som senare tar hand om patienten tillhör vuxenvården så är det viktigt att barnläkarna fortsätter att engagera sig för dessa patienter, som man ofta haft personlig kontakt med under flera år.
Man har beräknat att frekvensen långtidsöverlevande efter barncancer bland unga vuxna nu är ca 1/700. Konsekvensen av detta borde vara att man på regionsjukhusen överväger att satsa mera på omhändertagandet av dessa patienter, som dessutom kontinuerligt ökar i antal.
Ämnet kommer att behandlas vid ett internationellt symposium i Lund våren 2007 http://www.eslccc2007.com
