Det sägs att eskimåer långt tillbaka i tiden använde uppspända valrosskinn att hoppa på när de ville roa sig. En trapetsartist, Du Trampolin, började använda säkerhetsnätet som han hade i sin cirkusakt till att även göra konster på. Kring 1930-talets början byggde George Nissen en trampolin i sitt garage, en konstruktion som han tog patent på (se http://www.jumpsport.com ). Denna kan sägas vara en föregångare till våra dagars studsmattor. På senare år har antalet studsmattor i trädgårdarna ökat lavinartat också i Sverige, och med det har även antalet skador ökat.
I denna rapport analyseras de skadehändelser som lett till besök inom sjukvården. Därvid analyseras epidemiologi, konsekvenser och vilka skadereducerande strategier som kan vara tillämpliga.


Metod
Personer som skadats och söker vård vid Norrlands universitetssjukhus (NUS) får fylla i ett intervjuformulär med frågor om skadehändelsen. Dessa uppgifter kompletteras senare med journaluppgifter avseende diagnos, behandling och eventuell vårdtid. Vid NUS är även distriktsläkarnas jourmottagning förlagd till sjukhuset (utom vardagar 08–17), vilket innebär att också de som behandlas av allmänläkare på jourtid omfattas av skaderegistreringen. Sjukhusets primära upptagningsområde hade i genomsnitt 135000 invånare under de fem undersökningsåren 2001– 2005, varav 14710 var i åldern 7–17 år (åldersgruppen med övervägande antalet skadefall). Årligen behandlas 11000– 12000 skadefall vid sjukhuset.


RESULTAT
Under åren 2001–2005 har antalet registrerade skadefall ökat från 8 till 93 per år, och under den aktuella femårsperioden registrerades totalt 184 skadefall. Nästa alla (176; 96 procent) skadefall gällde personer yngre än 20 år, med en topp i 12-årsåldern (N=22).
Skadeincidensen år 2005 i åldersgruppen 7–17 år var 0,5 per 1000 individer. Könsfördelningen var jämn: 94 (51 procent) var pojkar och 90 (49 procent) var flickor. Fyra femtedelar skadades under de fyra sommarmånaderna maj–augusti, och skadefördelningen var jämn över veckans dagar. Drygt hälften (95; 52 procent) skadades mellan klockan 16 och 20, med en topp kring klockan 19.


Skademekanismer
De flesta hade skadats när de fallit eller trampat snett på studsmattan (67; 36 procent) och när de fallit eller hoppat ner från studsmattan (49; 27 procent) (Tabell I). 29 (16 procent) personer hade skadats genom kollision med annan person på studsmattan, varav 19 var 10 år eller yngre.


Skadebild
De 184 personerna hade ådragit sig 198 skador (Tabell II). Oftast skadade man en nedre extremitet (88; 48 procent), där stukning (51 skador) var den vanligaste skadetypen. Näst vanligast var skador på en övre extremitet (51; 28 procent), där frakturskador stod för två tredjedelar av alla skador (34 skador). Fem (3 procent) personer ådrog sig hjärnskakning. 13 (7 procent) hoppare hade stukat halsryggen, oftast i samband med att de studsat, gjort volt och landat på nacken/huvudet, men några svårare nackskador fanns inte i detta material. Av dem som ådragit sig frakturer på en övre extremitet hade 22 (65 procent) skadats när de hoppat från studsmattan ner på marken. Bland dem som stukat en nedre extremitet hade tre fjärdedelar (38; 75 procent) trampat snett på studsmattan, och nästan en femtedel (9; 18 procent) hade kolliderat med en annan person.


Vårdtid
19 personer (10 procent) vårdades inneliggande på sjukhus i totalt 32 dagar. Den aktivitet som föranledde flest vårddagar, totalt 16, var att man hoppat/fallit från studsmattan ner på underlaget. Den person som vårdades inneliggande längst (4 dagar) hade ramlat av och ner på marken.


DISKUSSION
Hoppning på studsmatta har uppenbarligen ökat lavinartat i Sverige. I den internationella vetenskapliga litteraturen finns denna företeelse dock rapporterad sedan flera år, även om antalet skadefall anges ha ökat under senare år [1]. Skadeincidensen för 7–17-åringar i vårt material var 2,2 gånger högre än risken för samma åldersgrupp att skadas i en bilkrasch och 0,4 gånger risken att skadas vid cykling.


Unga personer, oftast frakturer
Nästan alla skadade var yngre än 20 år, andelen pojkar respektive flickor var ungefär lika stor och nästan alla skadades under sommarhalvåret. Liknande data har rapporterats i andra studier [2-4]. Att skadefrekvensen visade en så tydlig topp på sen eftermiddag–kväll kan andra, konkurrerande dagaktiviteter ha bidragit till. Frakturskador drabbade en tredjedel av de skadade, och då oftast i en övre extremitet. Den rapporterade frakturfrekvensen varierar mellan 36 och 68 procent i andra studier [2, 4-6]. Som jämförelse kan nämnas att andelen frakturskador väl översteg andelen i gruppen trafikskadade.


Risken för nackskador
I vår studie fanns ett betydande antal som drabbats av stukning i nacke eller hjärnskakning, men vi har hittills varit förskonade från svårare nackskador. I den internationella litteraturen finns fall av förlamning på grund av nackskador [7, 8] liksom dödsfall [7] rapporterade.
Vi har inte funnit några data som anger att några dödsfall skett i Sverige. Man kan lätt inse att volter eller liknande rörelser, som medför att man ibland landar på huvudet, kan medföra svåra eller bestående skador, särskilt om man misslyckas helt och landar utanför mattan.


Risken med flera som hoppar samtidigt
Över en tredjedel hade fallit och/eller trampat snett under hoppning på studsmattan, oftast med stukade fotleder som följd. Detta är en skademekanism som är svår att undvika. Risken synes dock öka med flera hoppande samtidigt, vilka kan komma i otakt eller kollidera. Boyer och medarbetare [10] angav att när flera personer hoppade samtidigt drabbades oftast de yngsta och lättaste personerna, som också fick de allvarligaste skadorna.


Skyddande åtgärder
Den skademekanism som orsakade de allvarligaste skadorna, frakturer på övre extremiteterna, var fall/hopp från studsmattan ner på marken, vilket också ett par andra författare [5, 9] pekat på. Ett nät kring studsmattan kan förhindra denna typ av händelser. Anledningen till att många inte köper skyddsnät är nog att det är relativt dyrt. Kanske skulle ett paketpris för studsmatta och skyddsnät stimulera sådana inköp?
Man kan minska traumaenergin genom att sänka studsmattan så att fallhöjden inte blir så hög. Om studsamplituden då blir för liten kan man gräva en grop under mattan. Det är svårt att inse behovet att ha mattan så högt som nu är fallet, varför man kan misstänka att kosmetiska skäl styrt utformningen.
American Academy of Pediatrics Policy Statement [11] anger att skaderiskerna också kan minskas genom att polstra alla hårda delar, genom att underlaget kring studsmattan förses med mjukt och eftergivligt material, att stenar och liknade elimineras samt att studsmattans skick kontrolleras och defekter åtgärdas. Kanske kan också handledsskydd, liknande dem som finns för inlineåkare, skydda mot de vanliga underarmsfrakturerna, som utgjorde två tredjedelar av skadorna mot övre extremiteterna.


Konklusion
Eftersom andelen icke-lindriga skador är betydande och risken för invalidiserande nackskador finns vore det värdefullt om de mest uppenbara riskerna eliminerades. Denna aktivitet, att hoppa på studsmatta, skall i första hand vara till nöje.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto:A Laestadius
Figur 1. Studsmattor har blivit populära i villaträdgårdarna. Att nackskador kan uppstå vid avancerad akrobatik är uppenbart. Eftersom de svåraste skadorna inträffar när man faller eller hoppar ner från mattan kan man fråga sig: Varför behöver den vara så högt över marken?




Foto:A Laestadius




Foto:A Laestadius