Rehabilitering (att återställa duglighet, skicklighet) har blivit ett intetsägande svar på frågor som rör sjukskrivning, arbetsanpassning, social verksamhet, utbrändhet mm. Därför är det välgörande med tydliga definitioner i denna lärobok, avsedd för grundutbildning av läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och introduktion till specialistutbildningen i ämnet. Det slitna ordet stress tex definieras helt enkelt som kroppens reaktion på obalans mellan belastningar och resurserna för att hantera dem.

Boken är helt nyskriven och skiljer sig till både innehåll och disposition från föregångaren, som var redigerad av svensk rehabiliterings grand old man, professor Olle Höök. Endast en handfull författare är kvar från förr av den nya bokens 60-tal författare. Bland dessa finns förstås läkarna, men också logopeder, psykologer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, en uroterapeut och en jurist.

Smärttillstånd har fått en framskjuten plats och upptar med sina 21 korta kapitel nästan en tredjedel av boken. Det motiveras väl av att 20–40 procent av läkarbesöken i öppen vård orsakas av smärta. Ansatsen är bred med detaljerad beskrivning av diagnostiken och varierade behandlingsmetoder, som sjukgymnastik, ryggmärgsstimulering och akupunktur. Specifika tillstånd som whiplash-skador, fibromyalgi och neuropatisk smärta får egna kapitel.

Den inledande delen avhandlar teamarbete, målformulering, kvalitetssäkring, försäkringsmedicin, coping-strategier, närståendes anpassning, internationella utblickar samt kondition och fysisk träning. Det är en brett upplagd presentation i korta välskrivna kapitel. Den nya WHO-klassifikationen har fått ett eget kapitel. Samtliga kapitel inleds med en välformulerad sammanfattning. Ett genomgående budskap är att rehabiliteringsmedicin är ett teamarbete där behandlingen grundas på en medicinsk diagnos, och att anhöriga har en viktig roll.

Den specifika delen är bokens största avsnitt med två inledande kapitel: ett om hjärnans plasticitet, som öppnar nya möjligheter för medicinsk rehabilitering, och ett om autonoma nervsystemet. Referenserna är talrika, och knappast någon är äldre en ett par år, dvs så nära forskningsfronten en lärobok kan ligga. Stroke, traumatisk hjärnskada och vegetativa tillstånd har sin givna plats men också tal, kommunikation och munmotorik. För barnens del avhandlas den vanligaste diagnosen (CP), och den mest komplicerade habiliteringen (ryggmärgsbråck), i välskrivna kapitel av habiliterings- och rehabiliteringsexperter i samverkan. Stressrelaterade tillstånd och brännskadors rehabilitering avhandlas kort i den avslutande delen.

Språket är lättillgängligt, det bland medicinare vanliga skrivsättet med passivformer för att undvika subjekten man, jag eller vi (som om det finns en övervetenskaplig sanning) är dessbättre sällsynt. Trots det stora antalet författare ger texten ett enhetligt intryck. Bakom det måste ligga ett hårt redaktörsarbete. Det finns flera översiktliga tabeller av värde. Men vedertagna akronymer som EMG, CNS eller CP och många andra förklaras gång på gång i texten, vilket blir tröttande, medan termer som abuli eller cirkadism kan kräva lexikon. I en kommande upplaga bör bokstavsförkortningarna listas i en bilaga. Det enda jag egentligen saknar är bedömningsskalorna GCS och RLS, som nämns i texten och som också borde finnas i bilaga. Även den för habiliteringen revolutionerande GMFM-metodiken skulle försvara en plats.

Men rehabilitering är mer än att återfå rörelseförmåga och duglighet. Än viktigare är den mänskliga värdigheten, som lätt går förlorad för den som blir aktivitetsbegränsad. Tankar på värdighetens betydelse genomsyrar flera kapitel även om ordet värdighet inte är nedskrivet.
Läroboken »Rehabiliteringsmedicin« borde finnas på samtliga vårdcentraler, där smärtdelen torde bli mest läst. Boken är en modern introduktion till specialiteten, lättläst, lämpad för grundutbildningen, och alla yrkeskategorier i teamet har något att hämta. n