Andreas Schult, specialistläkare vid Transplantationscentrum, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg
Hur vanligt är ascites bland patienter med sviktande lever?
Ascites är den vanligaste komplikationen vid levercirros. Den kan även förekomma vid akut leversvikt av olika genes, t ex Budd–Chiaris syndrom.
Är det någon särskild patientkategori som är i riskzonen?
Det tycker jag egentligen inte. Lite beroende på etiologin debuterar de vanligaste komplikationerna av levercirros (ascites, esofagusvaricer och encefalopati) vid olika tider i sjukdomsförloppet. Patienter med högt intag av vätska (t ex öldrickare) är dock ofta svårare att behandla.
Hur behandlas ascites bäst?
Vid förekomst av stora mängder ascitesvätska ska all vätska tappas ut; dessa patienter behöver i regel diuretika utöver basala åtgärder som saltrestriktion och eventuellt begränsat vätskeintag. Hos patienter med känd levercirros som börjar utveckla ascites kan basala åtgärder räcka initialt.
Finns några risker med behandlingen?
Vid tappning av stora mängder ascitesvätska bör man ge albumin för att förhindra cirkulatorisk dysfunktion med risk för påverkan av njurfunktion. Även för snabb urvätskning med diuretika ökar risk för njursvikt och encefalopati. Rädslan för blödningskomplikationer i samband med laparocentes är onödigt stor. Vid korrekt utfört ingrepp är blödningsrisken minimal även vid höga PK(INR)-värden.
Är ascites i sig farlig?
Ascites i sig kanske inte är farlig men är prognostiskt ogynnsam och associerad med andra komplikationer av sviktande lever, t ex spontan bakteriell peritonit och hepatorenalt syndrom. Vid förekomst av dessa komplikationer, hyponatremi och refraktär ascites är prognosen särskilt dålig. Därför bör man överväga om dessa patienter är kandidater för levertransplantation.
