Den 71-åriga kvinnan fick en högersidig höftprotes den 27 januari och ordinerades därefter Fragmin till den 3 februari.
Den 6 februari uppsökte hon distriktsläkaren akut på grund av en generell svullnad i höger ben sedan samma morgon. Benet var varken rodnat eller värmeökat och smärtade inte vid belastning. Distriktsläkaren bedömde att det saknades tecken till trombos men föreslog patienten att kontakta kliniken där hon hade opererats.
Svåra smärtor och svullnad
Patienten anmälde distriktsläkaren. Då den blodförtunnande medicineringen avslutats fick hon svåra smärtor och en omfattande svullnad i höger vad och fot. Läkaren rekommenderade kompressionsstrumpa och högläge. I maj konstaterades en blodpropp i höger ben, vilket hade kunnat upptäckas mycket tidigare.
Ansvarsnämnden tog in patientjournalen och yttrande av distriktsläkaren, som bestred att han gjort fel.
Han hade bedömt att det inte fanns någon klinisk hållpunkt för djup ventrombos. Om det hade varit så hade patienten remitterats akut till akutmottagningen på sjukhuset.
I stället kom han och patienten överens om att hon på morgonen den 7 februari skulle kontakta behandlande ortoped för ny bedömning, vilket patienten också gjorde. Tyvärr fick hon trots upprepade försök på ortopedmottagningen endast tala med en sjuksköterska, och någon ny läkarbedömning gjordes därför inte förrän den 2 maj.
Hade inte förkortat väntetiden
Det fel som begåtts var att patienten inte fått någon ny akut bedömning trots upprepade försök att nå fram till läkare på ortopedmottagningen. Han påpekade att det är medicinsk tradition att behandlande läkare på opererande enhet själv, om möjligt, följer upp misstänkta operationskomplikationer.
Det han själv möjligen borde ha gjort var att skicka en kopia på journalanteckningen eller remiss till ortopedmottagningen. Det hade dock inte förkortat väntetiden för patienten då hon uppenbarligen helt förstod hans uppmaning om en ny bedömning nästa dag, hävdade distriktsläkaren.
Borde remitterat patienten
Ansvarsnämnden pekar på att patienten plötsligt hade drabbats av en svullnad i ett ben sedan hon en dryg vecka tidigare genomgått en höftoperation och den blodförtunnande postoperativa medicineringen nyligen avslutats. Hon uppsökte därför akut distriktsläkaren, som rekommenderade henne att kontakta den klinik där ingreppet utförts eftersom han misstänkte att besvären härrörde från operationen.
Det var inte adekvat att överlämna ansvaret för utredningen till patienten på detta sätt. Distriktsläkaren borde i stället ha utfärdat remiss till sjukhus eller primärvård för uppföljning.
Han får en erinran.