Den 44-årige mannen hade inga egentliga riskfaktorer för ischemisk hjärtsjukdom. Den 9 september vid 01-tiden på natten kom han med ambulans till akutmottagningen sedan han vaknat med bröstsmärtor, som han hade haft av och till de senaste dagarna. Han lades in på en hjärtavdelning med telemetri för uteslutande/verifierande av infarkt.
Preliminärdiagnosen blev muskuloskeletalt utlöst bröstsmärta. De närmaste timmarna innehöll upprepade episoder med bröstsmärta, EKG-förändringar av ischemiskt utseende och stigande markörer för hjärtmuskelskada.


Kunde inte räddas
Diagnosen hjärtinfarkt ställdes 15 timmar efter ankomsten och då flyttades han till IVA. En kranskärlsröntgen vid ett PCI-center nästa dag visade totalstopp i vänster nedåtstigande kranskärlsgren.
Komplikationer tillstötte med uttalad proppbildning i kranskärlen. Han flyttades till en toraxkirurgisk klinik och opererades akut. På grund av en uttalad och omfattande hjärtmuskelskada kunde hans liv inte räddas. Han avled elva dagar senare på en toraxintensivavdelning.
Socialstyrelsen anmälde en kardiolog med stöd av ett utlåtande från sitt vetenskapliga råd i kardiologi, professor Eva Swahn. Se nästa artikel.
Socialstyrelsen ansåg att kardiologen hade ett överordnat ansvar för patienten och att han gjorde en feltolkning av symtom, EKG och hjärtskademarkörer.
Han brast i noggrannhet och fördröjde diagnosen och behandlingen av patientens hjärtinfarkt. Det kunde inte uteslutas att förseningen hade en negativ påverkan på utgången.
Kardiologen bestred, med stöd av ett utlåtande av en konsultationsläkare i Läkarförbundet, professorn i kardiologi Johan Herlitz, att han gjort fel. Se nästa artikel.


Krav på samstämmighet
Han framhöll, med hänvisning till en dom i kammarrätten, att för att disciplinpåföljd ska kunna åläggas krävs enligt praxis att det hos den medicinska expertisen råder samstämmighet om att det skett ett avsteg från vetenskap och beprövad erfarenhet. Här rådde inte någon sådan samstämmighet mellan vetenskapliga rådet och Johan Herlitz.
(Reds anm: I minst två fall under de senaste åren har läkare som fällts såväl i Ansvarsnämnden som länsrätten friats av kammarrätten med den motivering som kardiologen åberopade. Det ena fallet gällde en förlossningsläkare, det andra en kirurg.
Vi berättade om dessa fall i nr 12/2005 respektive nr 37/2006).
Ansvarsnämnden konstaterar att trots att patienten var relativt ung och hade ett atypiskt smärtmönster, bedömdes hans tillstånd vid ankomsten till sjukhuset möjligen kunna förklaras av en koronarsjukdom alternativt en kombination av muskulära smärtor och en kranskärlssjukdom.
Det fortsatta förloppet karaktäriserades av allt tätare smärtepisoder och med tilltagande EKG-förändringar, som var förenliga med ischemisk hjärtsjukdom samt successivt stigande värden för hjärtskademarkörer.
Kardiologen borde därför redan vid morgonronden den 9 september och i vart fall senast vid smärtepisoden kl 11.30, då en EKG-undersökning åter visade tecken på akut myokardskada, ha valt en aktivare strategi.


Bedömningen mycket osannolik
Vid bedömningen kunde man inte isolera de olika delarna av förloppet utan var tvungen att se till kombinationen av accelererande bröstsmärtor, tilltagande EKG-förändringar och stigande värden på hjärtskademarkörer, även om dessa till en början var inom normalgränserna.
Vid denna kombination framstod bedömningen muskulära smärtor som orsak till besvären som mycket osannolik redan på morgonen den 9 september. Den erfarne kardiologen borde därför ha initierat en aktiv behandling av patienten.
Hans underlåtenhet renderar honom en erinran, beslutar Ansvarsnämnden.