Enligt en medeltida judisk myt kunde rabbinen i Prag skydda sin församling mot pogromer genom att ge liv åt en jättestaty som han format av lera från floden Vitava. Lermonstret, kallat Golem, blir dock snart ett hot snarare än skydd för sin omgivning. Rabbinen kan inte kontrollera sin alltmer storvuxna och vildsinta skapelse och får avliva den med sitt eget liv som insats.
Sensmoralen är att när människan vill ta på sig Skaparens roll så släpper man också loss krafter som man inte klarar att tygla.
Att denna uppfattning lever kvar i sekulär form framgår av reaktionerna på att Craig Venter, genetikern som kartlade genomet, har ansökt om patent för en syntetiskt framställd livsform. Den kanadensiska miljöorganisationen ETC-group var först med att rapportera om Venters patentansökan för en syntetisk DNA-sträng om 382 baspar utvunnen ur en mykobakterie. ETC, som försökt stoppa Venters patent, har döpt syntetbacillen till »Synthia« med det menande tillägget »Pandoras bug«. »Venter försöker konkurrera med Skaparen«, menar Pat Mooney, ETCs verkställande chef.
Hur objektiv är en antikommersiell organisation som ETC i sin kritik av kommersiell exploatering av forskning? Ganska så, menar marknadsliberala Economist (14 juni 2007). Eftersom Synthia egentligen är en semisyntetisk produkt och mer ett koncept än en färdig livsform, måste patentbegreppet tänjas åtskilligt för att inrymma denna idéskiss.
Dessutom borde de etiska konsekvenserna av syntetiska livsformer diskuteras och kanske regleras mer ingående. Nature (28 juni 2007) är mer orolig för att upplägget »Gud kontra Venter« kommer att skrämma den allmänna opinionen till ogenomtänkta forskningsrestriktioner liknande dem som stamcellsforskningen drabbats av.
