I två artiklar nyligen i Lancet har man på ett intressant sätt analyserat effekterna av snusning på olika sjukdomsvariabler i ett folkhälsoperspektiv. Detta är inte enbart av svenskt intresse, trots att snus i huvudsak är en svensk kulturell företeelse, utan kan även få en bredare internationell betydelse på grund av tobaksbrukets stigande omfattning i världen, framför allt i fattiga länder.
I den första artikeln av Gartner och medarbetare [1] framhåller en forskargrupp från Australien betydelsen av snusbruk för att minska hälsorisker hos rökare som kan förmås att gå över till att snusa (»harm reduction«). Detta har av många länge betraktats som kontroversiellt, varför det är angeläget med denna analys. Man har gjort beräkningar på simulerad befolkningsnivå då man kalkylerat dels riskminskning av övergång från rökning till snusning, dels om icke-tobaksanvändare börjar snusa genom ökad tillgång till snus.
Slutsatsen är att en övergång till mer omfattande snusning i befolkningen, framför allt bland idag aktiva rökare, skulle kunna få omfattande positiva hälsoeffekter och minska den tobaksassocierade dödligheten. För att en skadlig nettoeffekt av ökad snusning skulle inträffa måste emellertid 14–25 ex-rökare börja snusa. Först då uppvägs fördelarna med att en enda aktiv rökare i stället övergår till snus. En övergång till snus kan i många fall förhoppningsvis även vara ett steg på vägen mot total tobaksfrihet, vilket är slutmålet.
I en annan artikel från en svensk forskargrupp, av Luo och medarbetare i samma nummer av Lancet [2], analyseras cancerrisk associerad med snusning. Överlag finns det signifikanta underrisker för cancer hos snusare i hela befolkningen i relation till rökning, mest för att många rökare övergår till snus och därmed minskar sin förhöjda risk. Därför har man speciellt studerat cancerrisk associerad med snusning hos tobaksanvändare som aldrig rökt. På så sätt anser man att snusets egeneffekter kan isoleras, bla beroende på förekomst av en del cancerogena substanser i snus.
Resultatet visar på en dubblerad överrisk för pankreascancer hos individer som någonsin använt snus regelbundet, relativ risk 2,0 (95 procents konfidensintervall 1,2–3,3), men ingen ökad risk för cancer i munhåla eller lungor. Det finns heller ingen risk för snusare att skada sin omgivning med passiv rökning eller eldsvådor förorsakade av tex sängrökning.
Slutsatsen av ovanstående är att hälsovinsterna synes överväga om en stor grupp rökare kan förmås att övergå till att snusa, och detta kan ha betydelse för att bryta den globala riskepidemin som är associerad med utbredd rökning. På grund av detta bör, enligt de australiska författarna, lagar och skatteregler ändras för att kunna tillåta snusning i länder där detta för närvarande inte är tillåtet. Fynden bör diskuteras brett ur ett folkhälsoperspektiv utan fördomar, eftersom svenska data legat till grund för det ökade intresset för dessa frågor.
Kan ett större ont fördrivas med ett mindre ont? Är detta en riktig kompromiss med tobaksfrihetens ideal, eller är det en ny väg för att öka försäljningen av rökfria tobaksprodukter?



Foto: Läkartidningen
Svenskt snus kan vara en väg att bryta den globala tobaksassocierade dödligheten.