Den 33-åriga kvinnan kom in med spontana värkar kl 10.30 den 16 oktober, en vecka efter beräknat förlossningsdatum. Livmoderhalsen var öppen 5 cm, fosterljuden normala.
Vid hinnbräckning kl 11.50 fann man mekoniumfärgat fostervatten. Från klockan 13 visade CTG-kurvan att fosterljuden gick ned under värk. Kl 14.35 misstänkte barnmorskan vid palpation att hon kände ögonhålan och att fosterhuvudet kom vidöppet mot pannbjudning. Fosterhuvudet var inte slutroterat.
Barnmorskan kallade på förlossningsläkaren, som noterade att CTG visade värksynkrona decelerationer och att kvinnan hade glesa värkar. Han ordinerade värkstimulerande dropp. Övervakningskurvan blev sämre. Förlossningsläkaren tog ett skalpblodprov, som visade ett patologiskt laktatvärde på 5,7.
Han beslutade att genomföra förlossningen med sugklocka. Sugklockan var mycket tung och släppte två gånger.
Skadades av klockan
Barnet fick Apgarpoäng 5, 7, 9 och hade fått ett märke över höger öga av sugklockan. På grund av bland annat kramper överfördes barnet till neonatalavdelningen på regionsjukhuset.
Kvinnan anmälde förlossningsläkaren. Barnet hade dokumenterade skador i form av inre blödningar i huvudet samt yttre skador på huvud och öga. Skadorna kunde ha undvikits med kejsarsnitt.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande från läkaren, som uppgav att han fick rapport om kvinnan kl 12.30. Kl 14.35 utfördes en ny palpation och förlossningen hade fortskridit, cervix var öppen 10 cm och huvudet stod nedom spinae.
Några minuter före kl 15 tillkallades han av barnmorskan för att bedöma förloppet, CTG-kurvan och barnets presentation då misstanke om vidöppen bjudning nämnts. CTG-kurvan visade värksynkrona variabla okomplicerade decelerationer, normal variabilitet och normalt mönster mellan värkarna.
Han bedömde att cervix var retraherad och huvudet låg 2 cm ovan bäckenbotten i framstupa bjudning med sutura sagittalis i snedvidd. På grund av utglesning av värkar ordinerade han stimulering med Syntocinondropp.
Kl 15.22 tog han, på grund av minskad variablitet, avsaknad av accelerationer och upprepade komplicerade värksynkrona decelerationer, ett laktatprov från fosterskalpen, som var förhöjt till 5,7 och talade för hotande fosterasfyxi.
Måste födas fram snabbt
Således måste barnet födas fram så fort som möjligt. Han bestämde sig för att lägga en sugklocka – det var den snabbaste vägen att ta ut barnet.
När han lade klockan var positionen i stort sett oförändrad, huvudet var inte slutroterat med sutura sagittalis i snedvidd och låg 2 cm ovan bäckenbotten, och han bedömde fortfarande som framstupa. Han placerade klockan vid vad han trodde var lilla fontanellen.
Extraktionen var tung. Den gjordes med hjälp av yttre press, värkarna var korta och ineffektiva, sju dragningar utfördes med två klocksläpp och lateral vänstersidig perineotomi lades. När huvudet var ute märkte han att klockan satt på pannan nära höger orbita och att ett hematom hade bildats. Klockan avlägsnades och barnet föddes vid nästa värk och togs direkt till akutbord.
Förlossningsläkaren bestred att han gjort fel. När han konstaterade att det fanns en hotande fosterasfyxi och att barnet måste födas fram omgående, var den snabbaste vägen extraktion med sugklocka, inte kejsarsnitt.
Diskussionen om det misstänkta vidöppna läget var ingen kontraindikation till vare sig vaginalförlossning eller användning av sugklocka, menade han.
Måste vara säker på läge och bjudning
Ansvarsnämnden konstaterar att barnmorskan misstänkte vidöppen bjudning mot pannbjudning och att fosterhuvudet stod i snedvidd.
Sedan droppet hade startats blev CTG-kurvan sämre, vilket inte är ovanligt om CTG har visat patologi. Det var riktigt att ta ett blodprov på barnet för att få veta om det var påverkat, vilket det var. Beslutet att då förlösa var riktigt.
Den som lägger en sugklocka måste vara säker på fosterhuvudets läge och bjudning samt på att fosterhuvudet helst är slutroterat. Det är inte alltid enkelt, men barnmorskan hade fattat klar misstanke om vidöppen pannbjudning.
Enligt förlossningsläkaren stod en fostersvulst 2 cm ovan bäckenbotten, vilket talade för att fosterhuvudet inte hade kommit ned till bäckenbotten.
Borde ha valt kejsarsnitt
Med hänsyn till att kvinnan var förstföderska med hotande fosterasfyxi, dåliga värkar och med en misstänkt patologisk bjudning, där fosterhuvudet inte hade passerat spinalplanet med sitt bredaste omfång, borde förlossningsläkaren ha beslutat om att förlösa med sectio.
Möjligheten fanns också att, när sugklockan visade sig vara extremt tung med två klocksläpp och en »ful« övervakningskurva, konvertera till sectio.
Att ändå genomföra förlossningen med sugklocka var fel. Förlossningsläkaren får en erinran.
