Patienten, en 18 månader gammal pojke, vårdades på barnsjukhus efter en större operation. Han hade andningshjälp via respirator samt ett flertal slangar och infarter.
Pojken hade varit stressad och orolig efter operationen och fått medicinering. Trots detta hade man stora problem att lugna honom och man hade börjat misstänka att den motoriska oron berodde på läkemedelspåverkan. Då medicinering inte lyckades dämpa oroligheten och det fanns risk att barnet skulle skada sig självt tog ansvarig läkare beslutet att binda fast pojkens händer i sängen med bomullsband.
Händelsen anmäldes av en anhörig till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som är kritisk mot beslutet. IVO anser att läkaren borde ha övervägt att be de närstående om hjälp att lugna pojken, särskilt som en av föräldrarna befann sig på sjukhuset. Att så inte skedde innebär enligt IVO att patienten utsattes för ett grundlagsvidrigt kroppsligt ingrepp. Läkaren kritiseras för att inte ha uppfyllt kraven på en omsorgsfull och sakkunnig vård.
Läkaren säger i ett yttrande att åtgärden att begränsa patientens rörlighet vidtogs då andra sätt att hindra att patienten skulle skada sig själv bedömdes som medicinskt underlägsna. Han anför att åtgärden genomfördes i enlighet med lokala rutiner och att han hade för avsikt att informera föräldrarna skyndsamt. Att överlämna ansvaret till en förälder att lugna barnet i en intensivvårdssituation som kan innebära livsfara anser han vore direkt olämpligt.
På den punkten får han medhåll av vårdgivaren, som dock medger att man brast genom att inte informera de anhöriga innan åtgärden sattes in. Fysisk begränsning är enligt vårdgivaren en mycket ovanlig åtgärd och det saknas skriftliga rutiner för hur det ska ske, något man nu avser att ta fram.
