Den 53-årige mannen sökte vårdcentralen den 22 juni 2006 på grund av besvär med gasspänningar sedan en månad. Han uppgav att han tyckte sig ha blivit något bättre av att undvika mjölkprodukter. En distriktsläkare bedömde att det inte var fråga om någon allvarlig sjukdom och ordinerade behandling med Omeprazol och prov avseende laktosintolerans.
Provet var negativt, vilket meddelades patienten vid telefonsamtal den 27 juli 2006.
Föranledde ingen åtgärd
Två veckor senare sökte patienten vid ett läkarhus och uppgav då besvär med gaser sedan två månader och ihållande obehag i nedre delen av buken sedan en och en halv vecka. Allmänläkaren noterade att diagnosen var oklar, men utfärdade remiss för urografi på misstanke om uretärsten. Återbesök skulle ske efter urografin.
I samband med besöket togs även prov avseende blod i avföringen. Provsvaren var positiva (3 x pos F-Hb), men föranledde ingen åtgärd av allmänläkaren förrän vid återbesök på patientens initiativ den 28 september.
Patienten hade då själv avbeställt urografin och i stället genomgått ultraljudsundersökning av njurar och gallvägar, vilken hade utfallit utan anmärkning. Vid återbesöket noterade allmänläkaren att patientens besvär hade avtagit, men att en koloskopi borde utföras med anledning av det positiva avföringsprovet.
Hon bedömde dock att blödningskällan sannolikt var analfissur eftersom patienten uppgav att han ibland noterat färskt blod i avföringen vid förstoppning.
Fann koloncancer
Allmänläklaren skrev remiss för koloskopi, men innan denna hann utföras uppsökte patienten akutmottagningen på grund av förvärrade besvär. Man fann en tjocktarmscancer, som opererades akut. Patienten anmälde distriktsläkaren och allmänläkaren.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och yttranden från de anmälda, som inte ansåg att de gjort fel.
Distriktsläkaren framhöll att ingenting i anamnesen eller undersökningen tydde på att patienten skulle lida av någon mycket allvarlig åkomma. Han frias, se motiveringen längst ner i artikeln, varför vi lämnar hans argument.
Allmänläkaren berättade att patienten för henne uppgav att han sedan en och en halv vecka hade högersidig buksmärta. Han hade två månader tidigare haft gasbesvär och förstoppning, men detta hade sedan några veckor normaliserats.
På grund av palpationsömhet över höger uretär samt spår av blod i urinen misstänkte hon uretärsten. Därför beställdes urografi och patienten uppmanades beställa återbesökstid efter urografin. Förväntad väntetid till denna undersökning var tre veckor.
Förekomst av blod
Tre avföringsprov inlämnades den 16 augusti och visade mikroskopisk förekomst av blod. Uppföljning av detta fynd skulle normalt ha skett efter urografin. Olyckligtvis valde patienten att avboka denna. Anledningen uppgavs vara besvärsfrihet.
I stället vände sig patienten den 21 september till en annan vårdgivare för ultraljudsundersökning av buken.
Patienten kom på återbesök till henne den 28 september. Samma dag utfärdade hon remiss till koloskopi, uppgav allmänläkaren.
Ansvarsnämnden menar att distriktsläkaren gjorde en tillräcklig undersökning av patienten och att hans bedömning och åtgärder inte kan kritiseras.
Han borde dock tydligare ha informerat patienten om att denne måste utredas vidare om besvären kvarstod, men detta kan inte ge någon disciplinpåföljd.
Borde omprövat sin diagnos
Allmänläkarens preliminära diagnos och bedömning var rimlig, men då provsvaret avseende blod i avföringen var positivt borde hon omgående, utan att avvakta resultatet av den beställda urografin, ha omprövat sin diagnos och planering samt föranstaltat om remiss för vidare undersökning av mag–tarmkanalen.
Genom att underlåta detta har allmänläklaren av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Hon får därför en erinran.