Det råder i dag ingen tvekan om att allergiska sjukdomar såsom astma, rinit och eksem har ökat i förekomst världen över [1]. Sedan 1950-talet är denna ökning väldokumenterad även i de nordiska länderna [2-6] (Figur 1 och 2). Astma, rinit och eksem är alla heterogena sjukdomar, och det traditionella sättet är att indela t ex astma i allergisk och icke-allergisk astma. Bland små barn är den icke-allergiska astman vanlig, men från skolåldern och fram till övre medelåldern dominerar den allergiska astman [7, 8]. 

Inom sjukvården är allergisk sensibilisering intressant framför allt när det gäller diagnostik av den enskilda patienten. 

Det är värt att poängtera att individer kan ha utvecklat IgE-antikroppar utan att ha några kliniska symtom, dvs dessa individer är sensibiliserade men har ingen klinisk allergi [9]. Hur stor andel av dem som är sensibiliserade som aldrig utvecklar några symtom är oklart, men i tvärsnittsundersökningar kan man identifiera individer som är sensibiliserade men som inte har några symtom. I BAMSE-studien hade 62 procent av dem som var sensibiliserade mot något luftvägsallergen också astma, rinit eller eksem vid 16 års ålder, medan 38 procent var symtomfria [10]. 

Eftersom allergisk sensibilisering dels är det första steget i allergiutvecklingen, dels är en mycket stark riskfaktor för utveckling av astma och rinit, är kunskap om förekomsten och dess tidstrender i befolkningen också viktig. Exakta jämförelser mellan olika studier när det gäller förekomst av allergisk sensibilisering är vanskliga, eftersom metodiken har förändrats över tid och prevalensen varierar starkt med ålder. 

Syftet med denna artikel är att beskriva förekomst av allergisk sensibilisering och allergiska sjukdomar i befolkningen samt förändring i förekomst över tid. Faktorer att ta i beaktande vid jämförelser mellan olika studier diskuteras också.

Åldersrelaterat prevalensmönster för sensibilisering

Prevalensen av sensibilisering mot luftburna allergener ökar fram till ung vuxen ålder men minskar därefter i förekomst [7, 10-13]. Bland Stockholmsbarn ökade andelen barn som var sensibiliserade mot luftburna allergener från 15 procent vid 4 års ålder till 25 procent vid 8 år [11] och bland Norrbottensbarn från 21 procent vid 7–8 år till 30 procent vid 11–12 år [14]. Bland unga vuxna är prevalensen högst, närmare 50 procent; prevalensen stabiliseras fram till medelåldern och sjunker därefter [7, 12, 15, 16]. 

Detta åldersrelaterade prevalensmönster förklaras av hög incidens och låg remission av allergisk sensibilisering mot luftburna allergener fram till ung vuxen ålder, medan det inversa gäller för äldre [7, 10, 14]. Den minskade andelen sensibiliserade med ökad ålder bland vuxna kan även förklaras av en kohorteffekt, dvs de äldre har vuxit upp under en annan tidsperiod med andra exponeringar och annan livsstil än yngre vuxna [16]. Bland 25–40-åringar i de nordiska länderna är ca 35–50 procent sensibiliserade [7,12]. 

Liksom allergiska sjukdomar har även andelen individer med allergisk sensibilisering ökat i hela världen [12, 13], men det rapporteras nu om en stabilisering i vissa områden [17, 18]. Bland 7–8-åriga barn i Norrbotten ökade andelen med positivt pricktest mot luftburna allergener från 21 procent till 30 procent mellan 1996 och 2006 [13]; ökningen kunde också verifieras med specifika IgE. I västra Götaland fann man en signifikant ökning av allergisk rinit bland vuxna, från 22 procent 1990 till 31 procent 2008 [19]. I epidemiologiska studier används ofta allergisk rinit som en markör för allergisk sensibilisering, eftersom associationen dem emellan är stark. 

Med anledning av denna ökning av allergisk sensibilisering, särskilt bland barn, är det sannolikt att andelen individer med astma, särskilt allergisk astma, också fortsätter att öka.   

Den atopiska marschen

Utvecklingen av allergiska sjukdomar beskrivs ofta som den atopiska marschen, där eksem och födoämnesallergi startar tidigt i livet, sedan följt av astma och till sist rinit. Huruvida det finns kausala orsakssamband mellan eksem och utveckling av astma och rinit diskuteras i dag. En alternativ förklaring skulle kunna vara defekter i filaggringenen, vilket medför skadad hud- och slemhinnebarriär, vilket i sin tur skulle kunna öka risken för allergisk sensibilisering [20].

I BAMSE-studiens kohort har man studerat utveckling av allergiska sjukdomar sedan födseln och också funnit detta klassiska tidsförlopp vad gäller sjukdomsutveckling av eksem, astma och rinit bland barn. Andelen barn med flera sjukdomar ökade också med ålder, och vid 12 år hade 7,5 procent minst två av sjukdomarna [21]. 

Detta visar att det ur klinisk synpunkt är viktigt att betrakta dessa sjukdomar mer som ett multisyndrom. Trots olikheter i definitioner av sjukdomsvariablerna har både BAMSE-studien i Stockholm och OLIN-studierna i Norrbotten rapporterat tämligen lika prevalenssiffror bland 7–8-åriga barn: astma 6–7 procent, rinit 12–15 procent och eksem 13–15 procent [21, 22]. Bland vuxna i Sverige är siffrorna något högre, astma 8–10 procent [5, 6, 19] och rinit ca 30 procent [19]; i Väst­ra Götaland rapporterade 40 procent att de någon gång hade haft eksem och 11 procent att de hade pågående eksem [23].  

Vanligt med överrapportering av födoämnesallergi

Födoämnesallergi ingår i begreppet födoämnesöverkänslighet, som har ökat i hela världen. I Sverige rapporterar över 20 procent av skolbarnen någon form av födoämnesöverkänslighet [24]. Det beräknas att närmare 8 procent av små barn har födoämnesallergi medan siffran är lägre bland äldre barn och vuxna, ca 5 procent [25]. 

Prevalensen varierar dock mycket mellan olika studier, och de få studier som följts upp med objektiva metoder tyder på att överrapportering är vanlig [24]. I en aktuell europeisk metaanalys var prevalensen av självrapporterad födoämnesallergi mot vanliga födoämnen 6 procent, medan prevalensen baserad på provokationstest var 0,6 procent [26], och i Norrbotten var motsvarande siffror 5 procent respektive 0,6 procent [24]. 

Den samlade kunskapen om födoämnesallergi tyder dock på ökad förekomst [27].

Astma ökar fortfarande i förekomst globalt sett

Globalt sett ökar astma fortfarande i förekomst, men ökningen sker numera huvudsakligen i urbana områden i utvecklingsländer med kraftig urbanisering [1-6, 28-31]. I Centraleuropa, Nordamerika och ­Australien är bilden inte entydig, och det rapporteras att ökningen har stannat av, särskilt – men inte enbart – i områden med hög prevalens [17, 18, 32] (Figur 1). Exempelvis ökade andelen barn med läkardia­gnostiserad astma i Australien från 9 procent 1982 till 38 procent 1992, men andelen minskade sedan till 31 procent år 2002 [32]. Även symtom som vid astma och användning av astmamedicin följde samma mönster. 

Inom ramen för studierna Obstruktiv lungsjukdom i Norrbotten (OLIN) pågår sedan 30 år stora befolkningsstudier om astma, allergier och KOL. Mellan 1996 och 2006 ökade andelen individer med läkardiagnostiserad astma bland vuxna, trots att andelen individer med luftvägssymtom, särskilt bronkitsymtom, minskade i befolkningen [6]. Det senare är ett positivt resultat och förmodligen en effekt av minskad rökning. 

Liknande resultat har rapporterats från Stockholm [5]; även jämförande analyser från den svenska delen av ECRHS 1996 och GA2LEN 2007 har gett likartat resultat [19]. 

Bland barn har också andelen med läkardiagnostiserad astma liksom andelen medicinanvändare ökat, medan symtom som vid astma inte ökat [2, 22]. Förbättrad astmabehandling kan ha motverkat symtom, men ökad observans både hos allmänhet och inom sjukvården samt förändrade diagnostiska kriterier av astma förklarar förmodligen en del av ökningen [2, 6]. I dag har ca 8–10 procent av den vuxna befolkningen i Sverige astma, medan andelen bland barn är något lägre.

Vanskligt jämföra resultat från olika studier och epoker

Hur stor den reella ökningen av allergiska sjukdomar har varit och om denna ökning nu har stannat av är osäkert. Enkätstudier riktade till slumpurval av befolkningen är en vanlig metod för att bestämma förekomsten av allergiska sjukdomar. Vanligtvis frågas då om sjukdomen är diagnostiserad av läkare. Vid internationella jämförelser kan resultat baserat på denna fråga påverkas av olika tillgång till sjukvård, varför prevalenssiffror ofta baseras på symtom som är relaterade till sjukdomen. 

Eftersom det saknas enhetliga definitioner av astma, rinit och eksem och olika definitioner ger olika prevalensestimat, är definitionen viktig att begrunda när man jämför resultat från olika studier och olika epoker. I Sverige under 1980- och 1990-talen hade frågan om läkardiagnostiserad astma hög specificitet, >99 procent, medan sensitivititen var lägre, drygt 70 procent [8]. Som en följd av ökad observans och kunskap om astma i befolkningen är sensitiviteten förmodligen högre i dag.  

Viss del av ökningen kan förklaras av bättre diagnostik

Sammanfattningsvis har andelen individer med astma och allergiska sjukdomar ökat världen över. I Sverige är allergiska sjukdomar den största sjukdomsgruppen bland barn och unga vuxna; ca 10 procent har astma. En viss del av ökningen kan förklaras av ökad diagnostik och medvetenhet i befolkningen. Ökningen kan ha bromsats upp i vissa områden, men huruvida den nått sin topp i Sverige är oklart.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.