Operation är den enda etablerade behandling som ger chans till bot vid matstrupscancer. Operationen är dock ett av de mest avancerade kirurgiska ingreppen, och forskning har etablerat ett tydligt samband mellan stor operationsvolym och bättre korttidsresultat vad gäller dödlighet och komplikationer. England har världens högsta andel nyinsjuknande i den snabbt ökande tumörformen körtelcancer (adenokarcinom) i matstrupen. Det nationella engelska sjukvårdssystemet (National Health Service) rekommenderar sedan år 2001 att sjukhus som tar emot patienter med matstrupscancer bör handlägga minst 100 sådana patienter årligen, motsvarande cirka 40 operationer.

En utvärdering av 11838 matstrupscanceroperationer i England under perioden 1997–2004 visar att sjukhusdödligheten var betydligt lägre vid sjukhus med stor årlig volym än vid sjukhus med mindre volym [1]. Detta stämmer med tidigare studier, inklusive färska svenska befolkningsbaserade resultat [2].
Den engelska utvärderingen visar att under studieperioden hade andelen sjukhus med liten volym minskat, korttidsöverlevnaden förbättrats och andelen patienter med matstrupscancer som opereras minskat [1]. Alla dessa resultat stämmer mycket väl med nyligen kartlagda svenska förhållanden [3].
Men även om antalet sjukhus med liten volym har minskat i England, har man långt kvar till målsättningen att all denna kirurgi ska utföras vid storvolymssjukhus med minst 40 operationer per år.
I en annan brittisk studie från Skottland undersöktes sjukhusvolym av matstrupscancerkirurgi i relation till chans till långtidsöverlevnad [4]. Här är tidigare forskning begränsad, och något etablerat samband finns inte. Huvudresultatet var att stor sjukhusvolym inte medför någon förbättrad långtidsprognos.

Den brittiska studien får stöd i en svensk studie, där vi nyligen funnit att efter justering för tumörstadium och andra prognostiska faktorer spelar inte sjukhusvolym någon avgörande roll för långtidsöverlevnaden [5].
Den överlevnadsvinst som ses med lägre korttidsdödlighet verkar spädas ut av den generellt dåliga långtidsprognosen vid matstrupscancer. Prognosen på längre sikt är i stället mer avhängig tumörstadiet vid diagnostillfället.
Trots avsaknad av samband mellan operationsvolym och långtidsöverlevnad, visar dock de bättre korttidsresultaten på att centralisering bör eftersträvas. En sådan centralisering ger även bättre underlag för korrekta beslut om patienturval till operation eller inte.
Vid en jämförelse mellan matstrupscancerkirurgin i Storbritannien och Sverige har vi i Sverige idag inga storvolymssjukhus enligt brittiska kriterier [3], vilket beror på låg befolkningsmängd och låg andel nyinsjuknande i matstrupscancer i kombination med avsaknad av nationella riktlinjer om centralisering.

En avslutande personlig reflektion grundar sig på att jag har förmånen att deltid arbeta som gästprofessor vid ett verkligt storvolymssjukhus, Bristol Royal Infirmary i Bristol i England. Förra året genomförde vi där 70 matstrupscanceroperationer i botande syfte.
Efter mina vistelser i Bristol är jag övertygad om att centralisering är av värde för patienterna, eftersom det stora patientunderlaget ger goda möjligheter till stora randomiserade prövningar och till att bygga upp ett välfungerande multidisciplinärt team och genomföra välbesökta behandlingskonferenser med hög klinisk kompetens, där ett stort antal patienter diskuteras (i genomsnitt 25 patienter med matstrupscancer varje vecka i Bristol).
Centralisering till ett fåtal storvolymssjukhus med hög forskningsaktivitet och tillgång till alla kringresurser och behandlingsalternativ skulle vara till fromma för de patienter (cirka 400 per år) som drabbas av matstrupscancer i Sverige.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.