Är den offentliga sjukvården havererad? Ja, delvis. I mitt inlägg i LT 34/2007 (sidan 2358) tar jag fram några exempel som en reaktion på tre inlägg av kollegerna Bertholds, Halldin och Järhult.

Ett konstaterande var att de inte ser med samma ögon som medborgarna. Dessa ser haveriet, och just därför garderar sig många med privata försäkringar. Jag pekade på två åtgärder: Börja gynna skötsam personal och börja skriva bra avtal med det privata, vilkas genomförande ständigt måste kontrolleras. Mitt inlägg har nu gett svar från kollegerna Bertholds och Järhult (LT 36/2007, sidorna 2532-3).
Bertholds påpekar att han hade föreslagit effektiviseringar, och bra är det. Men här är det som med vädret – mycket tal och inget konkret. Lönekriteriet skötsamhet berör han inte.
Men Järhult ser inget haveri alls. Från sin övergripande position avfärdar han t ex en mängd fotdeformerade reumatiker, vilka efter åratals väntan nu får hjälp, såsom i sammanhanget anekdotiska. Han tycks tro att vi i stort tar hand om våra prioriterade grupper. Det är fel. Vi tar hand om »dubbel F«, akuta fall och bl a tumörer. En »enkel F« är ofta en nitlott som kan placera en patient i en lång, lång kö. Han saknar insikt om sjukvården och medborgarnas verklighet. En bisak är att han inte heller håller med mig om att skötsamhet skall gynnas. I konsekvens med att allt är bra behöver han inga förändringar.

Jag ökar därför på exempelsamlingen: Väldigt många patienter med höftfraktur utan medicinska kontraindikationer får vänta på operation alldeles för länge. Den kan bli flera dygn trots att sjuklighet och dödlighet ökar med tiden. Socialstyrelsen, som nöjt sig med en 24-timmarsgräns, har särskilt kritiserat Malmös väntetider. Vanvården – det enda ord som passar – är emellertid ett nationellt fenomen (Rikshöft), och ju större sjukhus, desto farligare tycks det vara. Senaste redovisning från Region Skåne visar inte på några avgörande framsteg trots SoS-kritiken. Detta är ingen resursfråga utan beror på attityder trots att denna stora grupp har maximala prioriteringskriterier. Borde inte det få kallas haveri?
Vår kollega Järhult talar om alla våra internationellt sett goda resultat. Men hur är det för alla dem som inte ens kommer in i vården och alltså är resultatlösa? Ett exempel, handkirurgiska kliniken i Malmö har flera tusen bedömda remisser i sin kö. Här finns många långtidssjukskrivna med bagatellåkommor, operativt sett, och dessutom en del med fel remissdiagnoser. Allmänt sett kan många köande inte ens räkna med att någonsin bli åtgärdade, och i regel saknas mekanismer för att fånga upp eventuella försämringar. (Ingen har väl trott att det skulle bli så här illa.) Borde inte det få kallas haveri?

Här är fyra nya reparationsförslag:
Järnridån mellan Försäkringskassan och sjukvården öppnas. Idag får kassan inte köpa vård utan tvingas betala ut pengar i väntan på vårdinsats. I ett aktuellt Region Skåne-exempel tvingades en kvinna vara sjukskriven på halvtid i två år i väntan på en meniskoperation, som vanligen tar 30–40 minuter. Två veckor efteråt var hon frisk. Tillåt vårdköp i vissa fall. (Regeringens färska idéer för kassan tycks inte ta bort hindret.)
Allmänläkare som skaffar sig extrakompetens i psykiatri eller geriatrik får ett ordentligt lönepåslag så länge som de åtar sig att sköta sådana patienter.
Barnavårdscentralen får nya uppdrag. För det krassliga barnet är den akuta sjukvården på många sätt inte så bra. Det blir lätt timmar på akuten, och där kan riktigt sjuka barn bli undanträngda. Det saknas något mellan egenbehandling och sjukvården. Utökas BVC stort – kvalitativt och kvantitativt – kan dess specialutbildade sjuksköterskor få ta hand om krassliga barn och ska, när de så bedömer, få lov att sända in till akut- eller specialistmottagningar. De känner ju familjerna. De kan allmänt avlasta sjukvården – främst distrikts-, barn- och öronsjukvården. Men resurserna skall vara så väl tilltagna och instruktionerna så klara att det inte är minsta risk att BVCs traditionella verksamhet – det förebyggande – trängs undan.
Anställda under jourtjänst skall kunna vara konsulter. Många kolleger anser jourtjänst tung och vill delta mer sällan eller vill rent av slippa den. »Betaljour« är ett sätt att göra det möjligt, men denna timanställning belastar emellertid både övertids- och veckoarbetsmåttet och dygnsvilan. Konsultalternativet påverkar inte heller den vardagliga kontinuiteten, som det klagas mycket på, tvärtom. Skattemässigt kan kombinationen konsultarbete och anställning vara problematisk, men det kan lösas om den politiska viljan finns.
Gynna skötsamhet, främja allmänläkares extrakompetens, skriv bra privatavtal, prioritera prioriterade, tillåt vårdköp, inför jourkonsulter och reformera BVC.