Efter en period av arbete som läkare i den fattiga och tättbefolkade Nyanza-provinsen i Kenya står det klart för mig att skulden till de globala klimatförändringarna är den industrialiserade världens rovdrift på planeten. Bonden, läraren eller sjuksköterskan i Kenya har ingen skuld i de accelererande problem som klimatförändringarna skapar. Han eller hon lever redan ekologiskt och producerar ingen onödig koldioxid.
Vi ser i Kina, England, Sydeuropa och Sverige hur skördar förstörs, skogar brinner upp och hur ofta äldre människor dukar under i stark hetta eller i våldsamma vattenmassor. De flesta är idag överens om att det är människan som påverkat klimatet till det sämre. Desinformationen kring miljöforskningen har dock varit stor eftersom stora ekonomiska och politiska intressen påverkas. När etablissemanget och tillhörande medier, så sent som för ett år sedan, hävdade att forskarvärlden inte var enig i klimatfrågan, så var detta inte sant. De flesta i forskarvärlden har länge varit eniga om att människan påverkat det globala klimatet, medan endast ett fåtal forskare har varit ifrågasättande.
Man behöver emellertid inte vara Nobelpristagare för att förstå att om jordens fossila bränslen, som bildats under mycket lång tid, plötsligt bränns upp under loppet av drygt hundra år så återbördas energin, vattnet och koldioxiden i ett helt vansinnigt tempo till atmosfären. Detta medför helt logiskt snabbt stigande temperaturer, stormar och generella klimatförändringar. Fossila bränslen är kolföreningar som bildats genom växternas fotosyntes med energi från solen och svunna tiders koldioxid och vatten i atmosfären. Biobränslen däremot förändrar inte klimatet, eftersom de odlas idag, med absorption av den befintliga koldioxiden. Därför återför inte biobränslen planeten till ett tidigare och varmare klimat som fossila bränslen gör. Tyvärr har inte alla klart för sig denna skillnad, vilket gör klimatdebatten möjlig att manipulera, ofullständig och flummig.
Som läkare i västra Kenya har jag träffat många patienter. Jag har inte träffat några överviktiga patienter ute i byarna. Jag har inte mätt upp ett enda högt blodtryck, och jag har inte haft någon patient med akuta hjärtbesvär. Däremot har jag har behandlat många patienter till låg kostnad för allvarliga men botbara infektionssjukdomar. När jag anländer till Kastrups flygplats får jag en glimt av hur vi västerlänningar förmodligen uppfattas av resten av världen: bleksiktiga, tjockt underhudsfett och stressade men åkandes rullband!
Inne i huvudhallen på flygplatsen står en amerikansk bil av märket Hummer med reklam för vodka lackerad på sidorna. Bilen är en omgjord pansarvagn försedd med en stor motor och små fönster. Hela installationen signalerar brutalitet och makt, vilket troligen är avsiktligt för att locka till sig köpare av såväl bilen som vodkan. Den häftiga reklamen, för en globalt sett helt onödig och trafikfarlig produkt som vodka, förstärker det ignoranta uttrycket. Reklam är alltid en spegling av gällande värderingar och önskningar. Det innebär att på den dyraste reklamplatsen på en storflygplats finns endast reklam som har allmängiltighet hos en majoritet av besökarna. Åsynen av »monsterbilen« gör mig bedrövad när jag anländer från tredje världen.
På Öresundståget till Sverige talar någon om sommarens förfärliga regnande. I framtiden kommer vädret i Sverige enligt meteorologerna att bli både mycket torrare och mycket blötare. Under min bortovaro har FNs klimatpanel, IPCC, publicerat en sammanfattning av 29000 olika mätserier av klimatet. Rapporten slår fast att det är den mänskliga aktiviteten som påverkat det globala klimatet. För människor söder om Sahara blir det bara torrare – mycket torrare. I Kenya kommer man att få lida för att västvärlden bränt upp kolossala mängder olja och kol under drygt ett sekel.
Den kenyanske bonden som jag följer med ut på majsfältet berättar, lågmält på perfekt engelska, att klimatförändringar nog också drabbat hans del av världen. Normalt kommer regnen i maj–juni, men de senaste åren har det inte kommit speciellt mycket.
I våras medverkade jag i TV-programmet Agenda. Jag bad svenska folket att vi enkelt kan hjälpas åt med att minska koldioxidutsläppen genom att minska hastigheten på vägarna. Kommentarerna efteråt på nätet var många och mestadels positiva. Detta signalerar att direkta åtgärder till gagn för klimatet inte är så tabubelagda som många politiker tycks tro.
En generell hastighetsminskning är den absolut enklaste och snabbaste vägen att över en natt minska koldioxidutsläppen. Det är också en åtgärd där alla kan hjälpa till. Bilismen står för den enskilt största delen av koldioxidutsläppen i världen. Drivmedelsförbrukningen ökar exponentiellt med ökande hastighet, vilket innebär att stora besparingar kan göras med relativt måttliga inskränkningar. På köpet får man stora hälsovinster och en allmänt förbättrad miljö i samhället.
I samma program medverkade naturfilmaren David Attenborough, och han menade att klimatproblemet måste bli en moralisk fråga för att en förändring skall komma till stånd. Han pekade på hur snabbt man i USA på 1800-talet ändrade inställning till slaveriet. Från att ha varit en självklar rättighet för många besuttna människor att ha slavar, blev det på en tioårsperiod helt omoraliskt och omöjligt. Låt oss hoppas att det inom samma tidsrymd blir helt omoraliskt att bränna upp fossila kolväteföreningar
Om klimatfrågan är moralisk så är uppgiften initialt politisk. Många politiker är emellertid rädda och har inte förstått hela sitt demokratiska uppdrag. Man tror att det politiska uppdraget enbart går ut på att spegla väljarnas rådande värderingar. Men politik handlar lika mycket om att påverka värderingarna i samhället. Att som politiker ha en övertygelse och vision som är till förmån för samhället i stort. Ett samhälle som idag är globalt och där vi i västvärlden är skyldiga till att de fattigare ländernas klimat blivit sämre. En viss ödmjukhet och beredvillighet till mindre uppoffringar borde rimligen vara på sin plats, med tanke på den förödelse vi ställt till med.
Vilken politiker i Europa vågar bli historisk och börja reträtten från ett samhälle där en vodkaindränkt stadsjeep i hög fart utgör normen för framgång och lycka? Republikanen Arnold Schwarzenegger har börjat i Kalifornien, och Volvos VD Leif Johansson har miljöprofilerat sitt företag och bett om politiska beslut för framtiden. Finns det någon svensk politiker som har samma mod?
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
