Bland dagens unga spelar 94 procent TV-spel nio timmar per vecka [1]. Många som började spela under 1980-talet har fortsatt, vilket medfört att medelåldern bland dagens spelare är 29 år. TV-spel utgör alltså en naturlig del av livet för många människor, även kirurger. James »Butch« Rosser Jr och medarbetare vid Beth Israel Medical Center i New York publicerade nyligen en studie, där en tvärsnittsanalys av prestationerna i vanliga TV-spel och systematiska videoendoskopiska övningar genomförts i en grupp bestående av kirurger, urologer och gynekologer med varierande grad av erfarenhet [2]. Författarnas hypotes var att det fanns en möjlig länk mellan skicklighet i TV-spel och prestation i systematiska videoendoskopiska övningar.
Tidigare erfarenhet av och nuvarande skicklighet i TV-spel avspeglade sig i de systematiska vidoendoskopiska övningarna (sk Top Gun-övningar, beskrivna redan 1996 vid American College of Surgeons´ årsmöte) [3]. Personer som tidigare spelat mer än tre timmar per vecka gjorde signifikant färre fel och var signifikant snabbare i Top Gun-övningar. Resultaten var även bättre hos dem som nu var aktiva med TV-spel och allra tydligast i den subgrupp som för närvarande spelade mer än tre timmar per vecka. Den översta tertilen avseende resultaten i TV-spel gjorde 47 procent färre fel, var 39 procent snabbare och hade 41 procent bättre resultat i Top Gun.
Det finns många biverkningar av överdrivet TV-spelande [1, 4], och denna studie visar på intet sätt att TV-spel är en bra »barnvakt« eller god investering för att kunna bli en talangfull kirurg. TV-spel är inte heller ett allena saliggörande mirakel i utbildningen av framtidens kirurger. Resultaten är dock intressanta och måste placeras i sammanhanget att en ny generation av blivande kirurger med ett nytt förhållningssätt till TV-spel växer fram.
Videoendoskopisk kirurgi innebär att kirurgen måste omvandla ett tvådimensionellt synintryck från en TV-monitor till en tredimensionell rörelse i händerna, som befinner sig utanför synfältet. Detta innebär en kognitiv och ergonomisk utmaning, som naturligtvis borde kunna tränas på ett systematiskt sätt utanför operationssalen där patienten numera bör kunna förvänta sig mer än en nybörjare. Nya, mer ergonomiska gränssnitt mellan kirurg och patient bör också kunna utvecklas.
Avancerade simulatorer finns nu tillgängliga [5, 6] och ger nya möjligheter att på ett säkert och evidensbaserat sätt träna basala färdigheter avseende videoendoskopiska procedurer (tex laparoskopi, artroskopi, endourologiska ingrepp, flexibel endoskopi av luftvägarna och mag–tarmkanalen samt intravaskulär intervention). Frågan ligger högt på agendan avseende patientsäkerhet.
Simulatorer kostar mycket i både inköp och instruktörstid, så visst är resultaten avseende eventuell överföring mellan TV-spel och systematiska videoendoskopiska övningar lockande. De inger hopp om att viss färdighetsträning i framtiden skulle kunna implementeras brett även med riktade TV-spel som tränar specifika förmågor. Några timmars TV-spel i hemläxa kan då bli en naturlig del av framtidens träning för kirurger!
Referenser
1. Gentile DA, et al. The effects of violent video game habits on adolescent hostility, aggressive behaviors, and school performance. J Adolesc. 2004;27:5-22.
2. Rosser JC, et a l. The impact of video games on training surgeons in the 21st century. Arch Surg. 2007;142(2):181-6; discusssion 186.
3. Rosser JC, et al. Skill acquisition and assessment for laparoscopic surgery. Arch Surg. 1997;132:200-4.
4. Strauss RS, et al. Influence of the home environment on the development of obesity in children. Pediatrics. 1999;103(6):e85.
5. Seymour NE, et al. Virtual reality training improves operating room performance: results of a randomized, double-blinded study. Ann Surg. 2002;236 (4):458-63; discussion 463-4.
6. Hedman L, et al. High-level visual-spatial ability for novices correlates with performance in a visual-spatial complex surgical simulator task. Surg Endosc. 2006;20(8):1275-80.
