Osteoporosrelaterade frakturer är ett ökande problem i stora delar av västvärlden inklusive Sverige med ca 70000 osteoporosrelaterade frakturer per år till en årlig total samhällskostnad om 3517 miljoner kronor. Studier in vitro och in vivo har visat att remodellering av skelettet kan styras inte bara av hormoner och belastning utan också av signalsubstanser i nervsystemet.
Samtliga tre benceller – osteoblaster, osteoklaster och osteocyter – har funktionella receptorer för serotonin. Serotonininducerad signalering bestäms också av ett cellmembranbundet protein som intracellulärt kan ta upp serotonin och därmed minska serotoninsignaleringen. Detta serotonintransporterande protein, som påvisats i både osteoblaster och osteoklaster, kan hämmas med serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Möss som saknar återupptagsproteinet, liksom möss som behandlats med SSRI, har lägre benmassa och svagare skelett, sannolikt på grund av minskad benbildning.
I en tidigare artikel i Läkartidningen sammanfattades experimentella data som antyder att SSRI kan påverka benremodelleringen och poängterade att det var möjligt att patienter som behandlas med sådana preparat kan ha ökad risk för sekundär osteoporos. Det har nu publicerats data från två stora kliniska studier som visar att behandling med SSRI är associerad med minskad benmassa.
I den ena studien har man mätt benmassa i höftleden vid två tillfällen hos 2722 postmenopausala kvinnor med i genomsnitt 4,9 ± 0,6 års mellanrum och funnit att benmassan minskar statistiskt signifikant (ca 1,5 gånger snabbare; P0,01) hos de patienter som behandlats med SSRI (n=198). Intressant nog visade det sig att patienter som behandlats med tricykliska antidepressiva läkemedel (n=160) inte uppvisade någon skillnad i minskad bentäthet jämfört med de 2406 kontrollpatienterna. Även när specifika delar i höften som lårbenshals och trokanter analyserades hade de som behandlats med SSRI signifikant snabbare förlust av benmassa. Andra delar av skelettet bentäthetsmättes inte.
Benmassan påverkas av en mängd olika faktorer som kan påverka resultatet av denna typ av studier. En av de viktigaste av sådana störfaktorer (confounders) är indikationen för behandling med SSRI. När de patienter som var mest deprimerade enligt enkätbaserade data (Geriatric Depression Scale) uteslöts kvarstod skillnaden mellan SSRI-behandlade patienter och kontroller, även om skillnaden nu blev mindre. Även i multivariatanalys, när data justerats för en mängd faktorer kända för att kunna påverka benmassa, kvarstod det signifikanta sambandet.
Den andra studien är baserad på en tvärsnittsanalys av data från 5995 äldre män (73,7 ± 5,9 år i genomsnitt) i USA och ingående i den internationella studien Osteoporotic Fractures in Men Study (MrOS). Hos de 160 män som rapporterade att de behandlades med SSRI var benmassan 3,9 procent lägre (P=0,002) i höften och 5,9 procent lägre (P0,001) i ryggraden. Även hos männen kvarstod de signifikanta skillnaderna när data från lårbenshals och trokanter analyserades. Liksom vid den förstnämnda studien kunde inga skillnader påvisas för dem som behandlats med tricykliska antidepressiva (n=99) eller med trazodon (n=52), och sambanden kvarstod även efter multivariatanalys.
Även om det nu finns starka experimentella och kliniska data som visar att SSRI påverkar benmassan, sannolikt via en direkt effekt på osteoblasternas benbildande förmåga, måste dessa studier konfirmeras med prospektiva studier, som inkluderar inte bara benmassemätning utan också frakturdata, innan det kan anses fastlagt att SSRI har effekt på benmassan.
Det återstår också att visa om effekten är en direkt effekt på bencellerna eller om den medieras av någon annan endo- eller parakrin signalering. Vid det senaste mötet för American Society for Bone and Mineral Research rapporterades att incidentala frakturer i MrOS-studien är signifikant associerade med SSRI även när dessa data justerats för en mängd störfaktorer.
Referenser
Diem SJ, et al. Use of antidepressants and rates of hip bone loss in older women. The study of osteoporotic fractures. Arch Intern Med. 2007;167:1240-5.
Haney EM, et al; for the Osteoporotic Fractures in Men Study Group. Association of low bone mineral density with selective serotonin reuptake inhibitor use by older men. Arch Intern Med. 2007; 167:1246-51.
Lerner UH. Serotoninåterupptagshämmare misstänks öka risken för osteoporos. Läkartidningen. 2005;102:2746-9.
Haney EM, et al. SSRI use is associated with increased risk of fracture among older men. 29th Annual Meeting. American Society for Bone and Mineral Research, Hawaii, September 2007. Abstract no 1159.
