Den 13-årige pojken kom till familjeläkaren den 24 juli 2006 med smärtor i höger fotled.
Han undersöktes, och läkaren konstaterade plattfot samt ordinerade behandling med fotbad, fotsuleinlägg och fotledsortos.


Ingen skelettskada
Pojken kom tillbaka 27 september på grund av fortsatta besvär och fick då remiss för röntgenundersökning. Denna utfördes samma dag och visade ingen skada eller förändring i skelettet.
Den 16 oktober kom han på nytt med tilltagande besvär, trots behandling hos sjukgymnast. Tillståndet bedömdes då bero på tidigare trauma, och han fick remiss för en ny röntgenundersökning. Den utfördes nästa dag och visade inga skelettförändringar.
Han sökte senare samma dag vid ett lasarett. Fortsatta undersökningar där visade juvenil artrit.
Pojkens mor anmälde husläkaren. Sonens fot var svullen och gjorde ont. Han sökte vid vårdcentralen tre gånger. Två skelettröntgenundersökningar visade inga skador. Man ansåg sig inte kunna finna orsaken, och sonen blev hemskickad med kryckor, utan remiss för vidare undersökning. På lasarettet fann de spår av Borrelia och satte in behandling.


»Lätt att vara efterklok«
Ansvarsnämnden tog in patientjournalen och ett yttrande av familjeläkaren.
Denne berättade att pojken sökte på grund av smärtor och svullnad över höger fotled efter att ha spelat en fotbollsmatch. En undersökning visade svullnad på insidan av fotleden. En röntgenundersökning var utan anmärkning. I mitten av oktober kom pojken på återbesök med kvarstående svullnad och smärtor.
Det är lätt att vara efterklok, och han borde förstås ha kompletterat med provtagning för bestämning av CRP, menade familjeläkaren självkritiskt.


Risk för tillväxtrubbning
Ansvarsnämnden understryker att det är av stor vikt att inflammatorisk ledsjukdom misstänks vid långdragna, oförklarade ledsymtom hos barn och ungdomar.
Förutom värk och svullnad finns risk för tillväxtrubbningar om diagnosen försenas.
I detta fall utreddes inte tillståndet, trots de långvariga besvären och att ingen förklaring fanns. Eftersom besvären således kvarstod i september och oktober, borde familjeläkaren ha misstänkt en annan orsak än skada, speciellt som trauma negerades vid besöket i juli.
Han får en varning.