Barn som ammas får högre IQ som vuxna än icke-ammade – i alla fall om de bär på en vanlig gen. Det rönet, som med all sannolikhet lär skaka om debatten om huruvida det är arv eller miljö som påverkar utvecklingen av vår intelligens, presenteras i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America.

Det rör sig om två kohorter av barn som presenteras i en och samma studie. Den ena kohorten kommer från Nya Zeeland och omfattar drygt 1000 barn som föddes tidigt på 1970-talet. Mödrarna fick uppge om barnen ammats, och barnen följdes sedan med kontinuerliga IQ-test från 7-årsåldern och framåt. Den andra omfattar drygt 2000 barn från Storbritannien födda i mitten av 1990-talet.


Rönen visar sammantaget att individer som ammats som barn har en IQ som i genomsnitt är drygt sex poäng högre än för individer som inte ammats. Ammade individers IQ låg i snitt på 103, medan genomsnittet för icke-ammade låg på 97. Författarna har rensat för faktorer som mammans IQ, socioekonomisk status och födelsevikt. Sambandet mellan IQ och amning gäller dock bara för barn med minst en »normalvariant« av genen FADS2 (fatty acid desaturase 2). Genen, lokaliserad till kromosom 11, kodar för ett enzym som är centralt i metabolismen av fettsyror. Runt 50 procent av befolkningen beräknas ha två normala kopior av FADS2. 90 procent av befolkningen har minst en kopia av normalvarianten av genen, medan var tionde individ alltså inte har genen i någon normalvariant.

För de 10 procent av individerna i studien som inte hade någon normalvariant av FADS2 fanns ingen korrelation mellan amning och IQ. Att fettsyror i kosten under de första levnadsmånaderna kan påverka hjärnans utveckling och IQ senare i livet är känt sedan tidigare. Bland annat har djurstudier visat att tillskott av vissa fleromättade fettsyror leder till att råttor gör bättre ifrån sig i minnestest. Mekanismen genom vilken FADS2 påverkar den intellektuella utvecklingen är dock inte helt klarlagd.