National Institutes of Health i USA har efterlyst integrerade program för prevention av både övervikt och ätstörningar. Några studier av förebyggande åtgärder mot övervikt hos ungdomar har även analyserat inverkan på ätstörningar. Varken positiva eller negativa effekter på ätstörningar har påvisats.
Massachusetts Department of Public Health har nu visat att bred skolbaserad intervention mot övervikt även reducerar incidensen av tidiga tecken på ätstörningar, vilket var avsikten med studien [1]. Tidiga tecken på ätstörningar inkluderade självförvållade kräkningar och användning av laxermedel eller bantningspreparat för att kontrollera vikten.
Av 289 mellanstadieskolor visade 13 intresse, och dessa randomiserades till interventions- eller kontrollskolor. Nästan alla elever i årskurs 6 och 7 deltog; vid starten 749 flickor och 702 pojkar, flertalet i åldern 12–14 år.
Interventionen omfattade 5-2-1-Go!-programmet [2] (ät frukt och grönt 5 gånger dagligen, begränsa skärmtiden till högst 2 timmar per dag, utöva minst 1 timmes fysisk aktivitet dagligen), som implementerades under två skolår. Programmet har två huvudkomponenter som samverkar. Den ena komponenten är Planet Health, en undervisningsplan för mellanstadieskolor, som inkluderar hälsobudskap fokuserade på fysisk aktivitet, TV-tittande, näringsriktig mat och skolmiljön [3]. Materialet har utvecklats av Harvard School of Public Health. Planet Health har tidigare effektivt reducerat prevalensen av övervikt och fetma hos flickor. Den andra komponenten är School Health Index for Physical Activity and Healthy Eating: A Self-Assessment and Planning Guide (SHI) [4]. SHI har tagits fram av Centers for Disease Control and Prevention (CDC) och består av åtta moduler med hälsofrämjande budskap som kan tillämpas på skolans alla arenor och i familjen.
Vid början och slutet av studien fick eleverna besvara ett frågeformulär, en självskattning av tecken på ätstörningar.
Resultatet visade att 3,6 procent (15 av 422) av flickorna i kontrollskolorna rapporterade tecken på ätstörningar, jämfört med 1,2 procent (4 av 327) i interventionsskolorna; en reduktion med två tredjedelar! Ingen effekt av interventionen observerades hos pojkarna: 2,7 procent (11 av 415) i kontrollskolorna och 2,4 procent (7 av 287) i interventionsskolorna.
Författarna menar att studien på ett övertygande sätt visar att skolbaserad prevention av övervikt också förebygger ätstörningar hos flickor. Man har ingen förklaring till varför interventionen inte hade någon effekt på pojkarna. Inte heller vet man mekanismen bakom den skyddande effekten hos flickor men spekulerar över att interventionen stärkt barnens självkänsla och självuppskattning. Observera att hälsoundervisningen inte fokuserade på ätstörningsproblem. Sådana studier har genomgående visat dystra resultat.
Det är anmärkningsvärt att så pass många pojkar rapporterade ätstörningar. I Sverige är det huvudsakligen flickor som drabbas. Artikeln nämner ingenting om föräldrarnas medverkan, vilket eventuellt kan innebära att de endast i ringa utsträckning deltagit i studien. Studien visar att tvärvetenskapliga, skolbaserade preventionsprogram kan vara framgångsrika.