Den 69-årige mannen hade tidigare behandlats för smärtor i rygg och ben. Under oktober 2004 vårdades han på en medicinklinik på grund av lungemboli och djup ventrombos i vänster ben.
Den 21 januari 2007 sökte han jourcentralen på grund av smärta i höger vad, smärtan flyttade sig ner mot hälen. Han undersöktes av en ST-läkare, som inte fann några tecken på djup ventrombos utan enbart en öm punkt vid övergången från hälsenan till vadmuskeln. Patienten rekommenderades inflammationshämmande behandling.
Djup ventrombos och lungemboli
Den 1 mars sökte patienten akut på grund av plötsliga andningskorrelerade smärtor på höger sida. En distriktsläkare tolkade bröstsmärtorna som pleurala. Inga tecken på propp i benet upptäcktes, och smärtstillande medicin ordinerades vid behov.
Den 19 mars återkom patienten akut på grund av feber. Vid undersökningen upptäcktes konsistensökning av höger vad, vilket föranledde lungröntgen och blodprov, som visade ett förhöjt D-dimervärde.
Han remitterades akut till medicinkliniken där han vårdades för djup ventrombos i benet och lungemboli.
Anmälde tre läkare
Patienten anmälde distriktsläkaren och sin familjeläkare samt ST-läkaren. Ansvarsnämnden läste patientens journal och yttranden från de anmälda, som alla bestred att de gjort fel.
ST-läkaren uppgav att patienten berättade att han hade ont i höger vad sedan två dagar och att smärtan hade flyttat sig till hälen vid undersökningen. Patienten hade drabbats av propp i vaden och lungan för två år sedan.
Med tanke på anamnesen undersökte ST-läkaren honom ordentligt med avseende på propp i benen. Han hittade ingen rodnad, ingen värmeökning, ingen ökad svullnad, inget ökat vadomfång och ingen palpationsömhet i vaden. Han palperade pulsarna i högra benet och högra foten, och de var utan anmärkning.
Det enda han hittade var en distinkt palpationsömhet på en punkt över hälsenan.
Han fann inga tecken som tydde på misstänkt djup ventrombos i underbenet.
Familjeläkaren och patienten kände varandra sedan 1995. Patienten hade upprepade gånger sökt för problem med smärtor i ryggen, stelhet, muskelsmärtor och smärtor i benen. Det hade funnits en viss misstanke om smärtsyndrom av typen fibromyalgi vid något tillfälle.
Hade haft lungembolier tidigare
År 2004 hade patienten lungembolier och propp i vänster ben. Han hade då Waranbehandling i sex månader.
Patienten ringde den 2 februari och beskrev att fot och fotled var svullna. Han var orolig för propp i benet, men familjeläkaren tyckte inte att symtomen talade för detta och gav honom lugnande besked.
Patienten ringde igen den 20 februari. Han hade fått en liten knöl på yttersidan av hälen. Familjeläkaren ansåg att besvären mycket väl kunde stämma in på ett inflammationstillstånd i häl och hälsena. Patienten hade inte heller då någon andfåddhet eller svullnad av benet.
När patienten ringde den 1 mars beskrev han attacker av andningskorrelerad bröstsmärta, och med tanke på hans anamnes med tidigare lungembolier fick han en tid samma dag för undersökning med frågeställningen lungemboli?
Han undersöktes då av en annan läkare eftersom familjeläkaren själv inte hade tider kvar, berättade denne.
Distriktsläkaren berättade att patienten sökte mottagningen den 1 mars på grund av en kortvarig, akut, andnings- och rörelsekorrelerad smärta i bröstet två dagar innan besöket. Smärtan varade en kort stund och försvann av sig själv enligt patienten, som dock var orolig för propp i lungan.
Patienten berättade att han tidigare hade varit på jourcentralen i januari på grund av rodnad och svullnad i högra benet men blivit »frikänd« från propp. Patienten berättade att han sedan flera år haft en hel del smärtor i ryggen och vänstra axeln och att han hade lätt för att få inflammation i kroppen.
Gott allmäntillstånd
Vid undersökningen hade patienten ett tämligen gott allmäntillstånd och inga smärtor eller svårigheter med andningen. Inga tecken till propp i benet konstaterades, uppgav distriktsläkaren, som motsatte sig anmälan och åberopade två skäl för det:
1. Det fanns inga klara hållpunkter för propp i lungan. Patienten mådde vid besöket »nästan som vanligt«, hade ingen andfåddhet eller bröstsmärta utan var framför allt orolig.
2. Det lät fint i hjärtat och lungorna vid auskultation. Patienten hade inga klagomål angående benet, och vid undersökningen fann distriktsläkaren heller inga tecken på propp i benet såsom rodnad, svullnad, värmeökning, ökad konsistens eller ömhet. Smärtan bedömdes som pleurasmärtor.
För att häva patientens stora oro förklarade distriktsläkaren hur en pleurasmärta uppkommer, en virusinfektion kan bland annat orsaka inflammation i lunghinnan. Han uppmanade patienten att ta Alvedon om han fick smärta igen och att ta ny kontakt vid behov.
Viktig riskfaktor
Att patienten tidigare utan säker utlösande faktor hade haft en propp i såväl benet som lungan var en viktig riskfaktor i bedömningen av hans hälsotillstånd, anser Ansvarsnämnden.
ST-läkaren utförde en noggrann undersökning men underlät att göra en ytterligare undersökning av benet. Förmildrande är att patienten tidigare sökt för smärtor som inte kunnat kopplas till ventrombos och att ST-läkaren fann en öm punkt vid muskel–senfästet i benet.
Genom att inte ta hänsyn till förekomsten av tidigare proppar har ST-läkaren brustit i handläggningen, men bristen motiverar inte disciplinpåföljd.
Utsattes för onödig risk
Enligt familjeläkarens yttrande talade han med patienten vid ett flertal tillfällen, men det var inte förrän den 1 mars som han bedömde att anamnesen med andningskorrelerad smärta och tidigare propp i lungan borde undersökas.
Han ordnade då en tid för patienten hos en kollega – distriktsläkaren. Risken för proppförekomst kan rimligtvis inte uteslutas enbart med telefonsamtal. Med tanke på patientens symtom och tidigare proppar borde familjeläkaren i ett tidigare skede ha sett till att patienten blev undersökt igen eftersom han hade kvarstående besvär.
Patienten har utsatts för en onödig risk, och familjeläkaren får en erinran.
Retning från propp i lungan
Distriktsläkaren utförde en adekvat undersökning av patienten men förbisåg kopplingen till de tidigare besvären från benet och episoden av smärtor från pleura.
En av orsakerna till smärta i pleura är retning från en propp i lungan.
Även om det verkade som om smärtan gått över och hans undersökning inte visade något fel, borde distriktsläkaren med hänsyn till den sammanlagda bilden av anamnesen med tidigare proppar och de beskrivna symtomen ha sett till att patienten fick genomgå ytterligare undersökningar. Han får en varning.
