Påverkar dopaminreceptorn D2 vår förmåga att lära oss av våra misstag? Det tror en grupp forskare från Tyskland som presenterar sina rön i en artikel i Science. Resultaten refereras även av News@nature. Dopamin är en signalsubstans i hjärnan som är central för välbefinnande men också för vår förmåga att lära oss. Lite förenklat kan man säga att ett beteende som resulterar i höjda halter av dopamin och i välbefinnande är ett sådant hjärnan vill få oss att upprepa. Analogt är beteende som resulterar i sänkta halter av signalsubstansen något vi bör undvika.
Det har hävdats att just sänkta halter av dopamin i vissa regioner i hjärnan påverkar D2-receptorer och bidrar till att »lära« individen att undvika beteendet. Det har i sin tur resulterat i teorin att människor med få D2-receptorer, eller receptorer som inte fungerar optimalt, tenderar att upprepa sina misstag oftare än andra och löpa ökad risk att utveckla missbruk av tex alkohol, narkotika och hasardspel.
Författarna har tittat på beslutsfattande hos 26 män som genomgick funktionell magnetkameraundersökning i samband med studien. Bland dessa hade tolv individer en mutation som resulterar i minskat uttryck av D2-receptorer.

Försökspersonerna fick titta på symboler på en skärm och välja en av dem. Detta resulterade i en positiv återkoppling i form av en »smiley« (symbol för glad gubbe) på skärmen alternativt negativ återkoppling i form av en arg gubbe. Därefter gjordes försöket om. Samma symbol resulterade i 80 procent av fallen i en smiley medan en annan symbol gav en arg gubbe i 80 procent av fallen. Därtill fanns symboler som gav arga och glada gubbar lika ofta.
Båda grupperna hade lika lätt att lära sig symbolen som i majoriteten av fallen gav en glad gubbe, men individerna med mutation i D2-receptorn hade betydligt svårare att lära sig av den negativa återkopplingen att undvika den symbol som ofta gav en arg gubbe. MR-undersökningen visade att individer med normala D2-receptorer hade ökad aktivitet i hippocampus, central för inlärning, under processen jämfört med individerna med mutationer i D2-receptorn. När negativ återkoppling gavs var därtill aktiviteten minskad även i posteriora mediala frontala kortex (pMFC), en region central för återkoppling och beslutsfattande, hos individerna med D2-mutation jämfört med hos kontrollerna.
Man kan onekligen tycka att försökssituationen i studien är konstlad, och författarna betonar också att beslutsfattande är en mycket komplex process som givetvis involverar många fler aspekter än bara mängden D2-receptorer. Men rönen kan trots det visa på en relevant biologisk mekanism som kan vara intressant inom exempelvis missbruksforskning. Tidigare studier har bla funnit minskade nivåer av D2-receptorer i striatum hos individer med narkotikaberoende.