Oseltamivir, den aktiva substansen i läkemedlet Tamiflu, har av många utpekats som en viktig del i vårt försvar vid en framtida influensapandemi. När en pandemi inträffar kommer miljontals människor att använda oseltamivir i behandling eller i förebyggande syfte. Ett flertal länder har redan lagt upp lager på sammanlagt mer än tre miljarder piller som ett led i pandemiberedskapen. Samtidigt visar ny forskning att det finns en risk att överanvändning av oseltamivir för vanlig säsongsbunden influensa kan leda till ökad förekomst av resistenta influensavirus.
I en artikel publicerad i PLoS ONE har miljökemister från Umeå och infektionsläkare och ekologer från Uppsala och Kalmar genomfört en studie av oseltamivirs öde i naturen. Marginellt lite av oseltamivir bryts ned i våra kroppar, och det är beräknat att mer än 80 procent utsöndras som biologiskt aktiv substans via urinen. I ett experiment lät vi oseltamivir passera genom alla de steg som finns i moderna reningsverk för att studera hur läkemedlet påverkas av processen.
Det visade sig att substansen inte bröts ned av vare sig de aktiva processerna eller UV-ljus. Inte heller band oseltamivir till sedimentpartiklar, utan läkemedlet gick rakt igenom reningsstegen opåverkat och kunde påträffas i utloppsvattnet i ungefär samma koncentration som i ingående vatten.
Förskrivningen av Tamiflu är generellt sett låg i det flesta länder, men det finns undantag. I Japan behandlas exempelvis en tredjedel av alla influensapatienter med Tamiflu. Japan är också det land som uppvisar den högsta förekomsten av cirkulerande oseltamivirresistenta influensavirus. Utifrån förskrivningen kan man beräkna halten av oseltamivir i avloppsvatten, och för Japan kan den i vissa fall vara så hög att den teoretiskt når en halt där resistens kan selekteras fram.
Fågelinfluensavirus är en ganska vanlig infektion i tarmen hos vilda andfåglar. Om dessa änder dricker vatten med höga halter av oseltamivir finns en risk att de virus som änderna bär utsätts för tillräckligt höga halter för att de ska utveckla oseltamivirresistens. Detta är i sig inget problem för änderna, men eftersom influensavirus ofta byter gener med varandra kan ett virus som har nedsatt känslighet mot oseltamivir byta gener med ett influensavirus som infekterar husdjur eller människa.
Det värsta scenariot är att ett virus med nedsatt känslighet skulle orsaka nästa pandemi. Potentiellt kan en alltför vidlyftig användning av oseltamivir underminera en av de viktigaste hörnstenarna i skyddet mot nästa pandemi. Att använda oseltamivir mot influensainfektioner hos friska som inte tillhör riskgrupperna kan riskera att göra preparatet blir uddlöst den dagen det verkligen behövs. Försiktighetsprincipen bör råda så att inte de strategiska åtgärderna med oseltamivir påverkas negativt av en oförsiktig och onödig användning av läkemedlet i dag.
En association man tyvärr tvingas göra är till antibiotikaresistensutvecklingen. Få ifrågasätter att den ökade resistensutvecklingen hos bakterier beror på överanvändning och i vissa fall på en promiskuös användning av antibiotika inom humanmedicin, veterinärmedicin och husdjursuppfödning. Låt oss i sådana fall lära av detta och göra allt för att inte hamna i den postantivirala tidsåldern utan att ens ha hunnit vara inne i den antivirala eran.