Den 38-åriga kvinnan sökte lördagen den 10 juni 2006 jourcentralen för värk i nacken, hjässan och bakom ögonen. Hon hade haft smärtan i några dagar och den hade förvärrats successivt.
Distriktsläkaren beskrev i journalen allmäntillståndet som gott och att patienten hade god rörlighet i nacken men smärta vid sidovridningar.
Han undersökte munhåla och ytliga lymfkörtlar, och hon fick gå hem med lugnande besked och diagnosen nackvärk. Han uppmanade henne att återkomma om hon inte blev bättre.


Färsk hjärnblödning
Patienten sökte åter jourcentralen den 11 juni på grund av förvärrad sprängande huvudvärk, yrsel och illamående. Hon hade utan effekt tagit flera Treo comp. I status beskrevs hon som orolig, plockig, rödbrusig och med blodtryck 270/145. En datortomografi av skallen visade en färsk hjärnblödning, och hon flögs med helikopter till ett universitetssjukhus.
Patienten anmälde distriktsläkaren. Den 5–6 juni började hon få en ovanlig hemsk huvudvärk och ont i ögonen. Det blev sakta värre och värre.


Mycket stark huvudvärk
Den 10 juni var hon så dålig att hon knappt kunde gå. Hon hade svårt att hålla ögonen öppna då huvudvärken var så stark. Hon hade en hemsk hjärtklappning och hade blivit stel i nacken. Hon hade även lite feber, drygt 38 grader.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och ett yttrande från distriktsläkaren.
Denne berättade att han kände patienten sedan sex år. Deras kontakt handlade om en kronisk medicinering med höga doser Citodon på grund av kronisk svår värk i ryggraden. Kontakten präglades av en tendens till dosökning som distriktsläkaren försökte begränsa.
När han träffade patienten på jourcentralen var hans bedömning färgad av en förutfattad mening om att hon inte tyckte att hennes smärtstillande medicinering var tillräcklig och att han skulle behöva vara gränssättande igen, vilket han inte upplever som en lätt uppgift, hävdade distriktsläkaren.


Ingen misstanke om hjärnblödning
Anamnesen med långsamt tilltagande huvudvärk och lätt feber i kombination med ett i hans ögon opåverkat allmäntillstånd och avsaknad av nackstelhet liksom avsaknad av neurologiska bortfall, gav honom ingen som helst misstanke om någon allvarligare bakomliggande sjukdom såsom hjärnblödning.
Uppenbarligen, tillstod distriktsläkaren, hade han gjort en felbedömning och feltolkning av patientens symtom. Han tyckte i efterhand att han borde ha mätt blodtrycket, vilket sannolikt hade varit förhöjt.
Då hade han troligen gjort en annan bedömning.
Patienten yttrade sig igen och påpekade att hennes allmäntillstånd inte var gott vid besöket hos distriktsläkaren och att hennes nacke var stel.
Distriktsläkaren har aldrig skrivit ut Citodon till henne utan Treo comp. De senaste fem åren har hon tagit 1–2 tabletter 1–2 ggr per dag. Hennes medicinering med Treo comp kan ha bidragit till hennes höga blodtryck, ansåg hon.


Blodtrycksmätning bör alltid göras
Då en patient söker för huvudvärk bör alltid blodtrycksmätning göras. Distriktsläkarens journalanteckning från patientens besök är kortfattad och summarisk med bristfälligt status där framför allt blodtrycksmätning saknas. Detta var en allvarlig försummelse och hon utsattes för en betydande risk.
För den bristfälliga utredningen får distriktsläkaren en varning.