Den 62-årige mannen drabbades i början av juni 2007 av brännande känsla i ett band över bröstet vid ansträngning. Känslan gick över i vila, men tenderade att komma oftare, varför han den 19 juni uppsökte vårdcentralen.
Han undersöktes av doktorn, som misstänkte att symtomen berodde på allergisk sjukdom och ordinerade kortison.
Patienten höll sig stilla de följande dagarna, men den 28 juni fick han ändå svår bröstsmärta och uppsökte därför akut lasarettet där man efter utredning konstaterade att han hade drabbats av en hjärtinfarkt. En ballongsprängning gjordes.
Patienten anmälde doktorn vid vårdcentralen.


Ingen misstanke om kärlsjukdom
Ansvarsnämnden läste patientens journal och ett yttrande av doktorn, som bestred att han gjort fel.
Han berättade att patienten kom in akut med några dagars ansträngningsrelaterad brännkänsla i bröstet, men ingen smärta. Patienten hade hostat i några dagar, hade känt sig i normal kondition, varit frisk tidigare och tog ingen medicin alls.
Med hänsyn till uppgifterna – inga hjärt- och kärlsjukdomar, inget högt blodtryck och i övrigt normalt status – gav undersökningen inte någon misstanke om kärlsjukdom.
Han uppmanade patienten att komma tillbaka om han inte blev bättre för att då remitteras vidare till medicinklinik för bedömning.
Doktorn hänvisade till att angina pectoris eller kärlkramp är ett tillstånd som utvecklas under längre tid och har symtom i form av kramande tryck eller smärta i bröstet.
Tillståndet medför de vanliga undersökningarna och arbets-EKG. Vid positivt undersökningsresultat får patienten behandling i form av tabletter, och man gör en koronarangiografi om graden av tillståndet är högre för att vidga kärlet.
Vid instabil angina, nämligen samma symtom även i vila, remitteras akut till medicinklinik för en akut åtgärd enligt landstingets rekommendation.


Borde remitterat akut
Ansvarsnämnden konstaterar att patienten vid besöket den 19 juni beskrev besvär som var helt förenliga med kranskärlssjukdom.
EKG-undersökningen visade inte något anmärkningsvärt, men eftersom besvären endast hade varat i drygt en vecka och dessutom hade ökat i frekvens, borde doktorn ha fattat stark misstanke om instabil kranskärlssjukdom och remitterat patienten akut till sjukhus.
Doktorn har övervägt besvären ofullständigt och gjort en felbedömning av patienten.
Han får därför en erinran.