Halterna av HDL-kolesterol och homocystein i blodet predicerar hur väl en patient som drabbas av stroke återfår sina kognitiva funktioner. Det visar en amerikansk studie som presenteras i Neurology. Författarna har utgått från 3680 individer över 35 år som samtliga drabbats av stroke. De följdes regelbundet upp till två år efter insjuknandet med bla kognitiva test för att se i vilken mån de återfick sina kognitiva funktioner. Insjuknande i andra sjukdomar och eventuella nya fall av stroke följdes, likaså halterna av bla blodfetter och homocystein i blodet.
Det visade sig att låga halter av HDL och höga halter av homocystein var förknippade med sämre återhämtning av kognitiva funktioner. Andra faktorer som var förknippade med sämre kognitiv återhämtning var bla förekomst av diabetes, ny stroke, hög ålder och om patienten inte var vit. Såväl HDL som homocystein var oberoende faktorer som associeras med sämre kognitiv återhämtning.
För individer över 57 år var höga halter av homocystein särskilt ogynnsamt när det gäller kognitiv återhämtning, visar studien vidare. Genom vilken mekanism HDL och homocystein är kopplade till återhämtningen efter stroke är inte klarlagt, skriver författarna, som dock konstaterar att rönen är förenliga med hypotesen att metabolisk stress spelar en roll vid återhämtning efter stroke.
Kopplingen mellan homocystein och stroke har som bekant visat sig vara ett komplicerat område. Det har hävdats att höjda halter av homocystein kan vara en konsekvens av stroke i stället för en orsak till sjukdomen. Höjda halter av homocystein har visat sig vara korrelerat med ökad risk för ischemisk stroke, men effekterna av homocysteinsänkande terapi för att skydda mot stroke är oklar, och flera studier har misslyckats med att visa att homocysteinsänkande terapi påverkar strokerisken.
Författarna konstaterar att höga halter av homocystein visserligen är en oberoende faktor för sämre kognitiv återhämtning efter stroke. Men de betonar också att behandling med vitaminpreparat innehållande B12 och folat, som sänker halterna av homocystein, i hög dos i den aktuella studien inte påverkade kognitiv återhämtning. Det faktum att B12 och folat inte gav effekt skulle visserligen kunna bero på studiens upplägg, tex att patienterna följdes för kort tid, men det skulle också kunna bero på att homocystein snarare är en markör för vaskulär sjukdom än en central orsak till den.