Den 57-åriga kvinnan sökte den 20 december 2004 vårdcentralen på grund av ändrade avföringsvanor, omväxlande hård och lös avföring. Hon hade också smärta vid toalettbesök och hade vid något tillfälle noterat blod i avföringen.
Distriktsläkaren tog prov, inklusive tre avseende blod i avföringen, som enligt uppgift var normala. Patienten uppmanades att höra av sig om hon blev sämre.
Den 27 februari 2006 uppsökte hon en annan läkare vid vårdcentralen på grund av samma besvär. Rektoskopi utfördes. Man fann blod i avföringen och en resistens i ändtarmen. Hon hade en stor ändtarmscancer med spridning. Hon avled den 5 mars 2007.
Patienten anmälde distriktsläkaren för att inte ha utrett hennes besvär tillräckligt, vilket ledde till att hennes diagnos inte blev ställd i rätt tid. Hon uppgav att hon på sjukhuset fått höra att hon sannolikt hade haft tumören i två år.
Hon hade påtalat för distriktsläkaren att hon noterat blod i avföringen. Kan man då som läkare nöja sig med att tre avföringsprov är negativa trots att patienten påtalat motsatsen? undrade hon bland annat.
Ansvarsnämnden tog in patientens journaler och ett yttrande av distriktsläkaren, som bestred att han gjort fel.


Inget alarmerande
Han framhöll att vid hans undersökning av patienten framkom inget som var alarmerande för malignitet. Erforderliga prov togs för att ytterligare minimera risken. Om proven utföll positivt planerades ytterligare utredning med rektoskopi. Samtliga prov var dock normala.
Alla patienter fick samma information: »Är proverna normala kommer vi ej att meddela detta, men är det något som ej är normalt hör vi av oss snarast.«
Vidare: »Om dina besvär kvarstår trots att proverna är normala vill jag att du bokar en ny tid för ytterligare utredning.«
Patienten sökte först drygt ett år senare för samma besvär. Hon handlades då på exakt samma sätt förutom att vid detta tillfälle var proven inte normala och följaktligen gick utredningen vidare.
Patienten skriver i sin anmälan att tumören funnits i två års tid, vilket är en spekulation som varken kan bemötas eller verifieras, menade distriktsläkaren.


Hänvisade till vårdprogram
Patienten hänvisade i ett nytt yttrande till »Vårdprogram och register för kolorektal cancer« från onkologiskt centrum för Sydöstra sjukvårdsregionen. Där står bland annat att den största delen av patienterna med kolorektal cancer har en mycket diffus symtombild och att det oftast rör sig om diskreta förändringar i tarmvanor.
Vidare står att »samtliga patienter med symtom från kolon eller rektum bör utredas med frågeställningen cancer tills motsatsen bevisats«.
Det står också att en rektoskopiundersökning är ett måste vid varje kolonutredning.
Patienten ansåg inte att de undersökningar som gjordes var tillräckliga för att utesluta cancer.
När hon fick veta att hennes prov var normala nöjde hon sig med det beskedet trots att hon fortfarande hade symtom från tarmarna.
Distriktsläkaren angav i nytt svar att han är väl förtrogen med vårdprogrammet och att man på vårdcentralen tilllämpar utredningsriktlinjer från det. Om de första proven utföll positivt hade en fortsatt utredning gjorts i linje med det vårdprogrammet och då på vårdcentralens initiativ (se journalanteckning), hävdade distriktsläkaren.
Patienten ombads återkomma för ytterligare utredning om symtomen kvarstod trots att proven var normala. Detta innebär att ett visst ansvar vilar på patienten i de fall då patientens autonomi tillåter det.
När patienten sökte för samma symtom över ett år senare, den 27 februari 2006, gjordes en utredning i enlighet med vårdprogrammet.
Ansvarsnämnden konstaterar att patienten vid besöket hos distriktsläkaren berättade om ändrade avföringsvanor, smärtor vid tömning av ändtarmen och blod i avföringen.
Dessa symtom gjorde att malignitet inte kunde uteslutas.


Ingen rektalpalpation eller rektoskopi
En undersökning av ändtarm och tjocktarm var därför nödvändig att utföra. Distriktsläkaren gjorde dock varken rektalpalpation eller rektoskopi.
Patienten fick inte heller någon återbesökstid utan skulle höra av sig om besvären fortsatte.
Distriktsläkaren får en varning.




Läs även

Fällningarna för diagnosmissar vid kolorektal cancer duggar tätt.
Blod i avföringen måste alltid utredas för att utesluta cancer