Alliansens första utmaning inriktades på förbättrad vårdhygien under mottot »Clean care is safer care«. Kampanjen genomfördes 2005–2006 och samlade deltagare från ca 120 av WHOs medlemsländer, dock inte Sverige.
Den andra utmaningen, som just startat, är inriktad på säkrare kirurgi: »Safe surgery saves lives«. Vi återkommer till den senare i Läkartidningen.
WHOs patientsäkerhetsallians arbetar även inom andra områden, och ett av dessa gäller utvecklandet av en förbättrad klassifikation och taxonomi avseende patientsäkerhet. Detta arbete bedrivs gemensamt med den enhet inom WHO som står för sjukdomsklassifikationen.
Mycket användbart
I arbetsgruppen ingår bland många andra Martti Virtanen vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Nordiskt center för klassifikationer i hälso- och sjukvården, Uppsala universitet. Arbetet bedrivs snabbt, och man planerar att vara klara under första kvartalet 2009.
Enligt Martti Virtanen kan det system som utvecklas vara mycket användbart för händelseanalyser och liknande, men knappast för den mer vardagliga avvikelserapporteringen gällande mindre fel, tillbud och dylikt. För mer information: http://www.who.int/
patientsafety/taxonomy/en/.
Nästa version av sjukdomsklassifikation, ICD-11 http://www.who.int/classifications/icd/ICDRevision.pdf, väntas tidigast 2011. I den avser man att utveckla kapitlet om »yttre orsaker till sjukdom och död« och i synnerhet det avsnitt som berör »missöden under medicinsk och kirurgisk behandling«.
I den nuvarande ICD-10 är detta kapitel otillräckligt, men det är ändå den bästa klassifikation, som finns tillgänglig i dagsläget.
Sedan i somras driver Socialstyrelsen ett utvecklingsprojekt: »Snomed CT – för ett gemensamt språkbruk i vård och omsorg som överbryggar gränser«, http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/inter_fragor/snomedct/.
Det ska avrapporteras i mars 2011. Även detta projekt kan få betydelse för klassifikation av negativa händelser. Snomed CT drivs av en internationell intresseorganisation, bildad av nio länder. Förutom översättning och harmonisering till svenska förhållanden behöver systemet vidareutvecklas och kvalitetssäkras för att tillfredsställa framtida behov.
Utanför gruppen av Snomed-entusiaster kan man ibland stöta på tvivel om projektets realiserbarhet.
På många håll i landet pågår arbete för att gruppera avvikelserapporter med någon slags eget hemmagjort klassifikationssystem. Kanske det finns skäl att i avvaktan på WHOs arbete vänta med alltför stora ansträngningar och nöja sig med ICD-10 tills vidare?
