Mekanisk tarmrengöring vid kolorektal kirurgi infördes efter det förra sekelskiftet och har i kombination med senare introducerad antibiotikaprofylax ansetts utgöra en grundval för de förbättrade resultaten vid kolorektal kirurgi under 1900-talet.

Emellertid har peroralt given mekanisk tarmrengöring ifrågasatts under senare år, inte minst då den är krävande för patienten, och ett antal randomiserade studier har inte kunnat påvisa att mekanisk tarmrengöring vid kolonkirurgi innebär någon vinst för patienten.
För rektalkirurgi, som är behäftad med högre morbiditet än kolonkirurgi, saknas emellertid konklusiva data avseende mekanisk tarmrengöring. Detta är bakgrunden till en fransk studie av Bretagnol och medarbetare.

I studien ingick 113 patienter som opererades för rektalcancer med låg främre resektion av rektum, dvs med bevarad tarmkontinuitet, under en femårsperiod. De 61 först opererade erhöll mekanisk tarmrengöring och jämfördes med 52 härefter opererade utan mekanisk tarmrengöring (varav 27 opererades laparoskopiskt). Patientgrupperna var i övrigt jämförbara med avseende på tumörbiologi, strålning, kön, ålder, BMI, operationsdata och avlastande stomi.

Studien visade att patienter som inte erhöll mekanisk tarmrengöring hade lägre morbiditet (31 procent mot 51 procent; P=0,036) och kortare vårdtid (10 mot 12 dagar; P=0,022). Det förelåg dock ingen skillnad i allvarliga komplikationer.
Författarnas konklusion är att låg främre resektion av rektum utan mekanisk tarmrengöring kan innebära lägre morbiditet men att dessa resultat bör konfirmeras av en randomiserad studie.

Denna retrospektiva singelcenterstudie är ett intressant inlägg i debatten om mekanisk tarmrengöring vid rektalcancerkirurgi. Författarnas viktigaste konklusion är att en randomiserad studie är nödvändig. En sådan randomiserad studie ska vara av tillräcklig storlek, multicentrisk och bör inkludera stratifiering för avlastande stomi.