I novembernumret av New England Journal of Medicine presenterades resultaten av MR-undersökning av hjärnan från en prospektiv populationsbaserad studie på individer över 55 år i Holland [1]. Man fann ett stort antal undersökningar med icke-symtomgivande bifynd, varav de vanligaste var asymtomatiska hjärninfarkter (7,2 procent), cerebrala arteriella aneurysm (1,8 procent) och benigna primära tumörer (1,6 procent), huvudsakligen meningeom.
Läkare som arbetar inom neuroradiologi och andra neurodiscipliner har varit medvetna om det stora antalet bifynd sedan länge, men det refererade arbetet ger värdefull information om omfattningen. MR-undersökning av hjärnan har ökat mycket kraftigt under senare år. Vid Universitetssjukhuset i Lund har antalet MR-utrustningar ökat från en till fem under de senaste två decennierna, och 17 maskiner har tillkommit i södra regionen. Antalet undersökningar av hjärnan har därför ökat markant.

Det är nu vanligt att patienter remitteras till MR-undersökning av hjärnan i ökande utsträckning från läkare utan specialistkompetens inom neurodisciplinerna. Allt detta innebär att indikationerna för undersökning har blivit lösare än tidigare eftersom sjukdomspanoramat torde vara relativt oförändrat.
Det är därför viktigt att alla som remitterar patienter till undersökning av hjärnan är medvetna om att man kommer att finna ett stort antal fynd som inte är relaterade till patientens symtom, och man måste vara beredd på att hantera informationen så att man inte skadar patienten mer än man hjälper genom att ha beställt en undersökning. En lättvindig väg att hantera bifynden kan tyckas vara att remittera patienten för bedömning hos specialister, vilket också ofta sker i dag. Emellertid är detta diskutabelt, då det belastar specialistsjukvården och tar resurser från annan verksamhet.
Att hantera bifynd, som asymtomatiska hjärninfarkter, vållar sannolikt inga större problem men kan ha allvarliga konsekvenser för patienten, t ex när det gäller livförsäkring. Svårare är det att hantera asymtomatiska meningeom, som förekommer i 3 procent hos personer >60 år [2]. Ska dessa patienter kontrolleras regelbundet för att bedöma eventuell tillväxt eller ska man avvakta tills patienten eventuellt får symtom?

Ett än mer svårbedömt område är cerebrala aneurysm som bifynd. Risken för blödning är låg vid mindre aneurysm, men vetskapen om aneurysmet kan för den oroliga patienten fördärva livet. Den beskrivna situationen gör att det vore av stort värde att de olika specialistföreningarna skapade riktlinjer för hur bifynd av ovan beskrivna slag ska hanteras. Förslag till åtgärder som kan förbättra den aktuella situationen är:
• Skärpta indikationer för MR-undersökning av hjärnan.
• Information om förväntad frekvens av bifynd vid MR av hjärnan.
• Rekommendation från specialistföreningar inom neuroradiologi, neurokirurgi och neurologi hur olika vanliga bifynd ska hanteras.




Läs även

DT i onödan ökar cancerrisken


Statistik över hur antalet MR-undersökningar av hjärnan vid Universitetssjukhuset i Lund har ökat.