Kollegan Järhult önskar i Läkartidningen 4/2008 (sidorna 228-9) kommentarer till »väldokumenterade fall där läkare inhöstar skattepengar utan varje rimligt samband med arbetsprestation«.
Järhult refererar till artiklar i Dagens Nyheter respektive Drugnews.nu där man ger exempel på hur skattepengar går till vinstutdelning åt läkare. Jag förstår att det måste vara störande för en erfaren offentliganställd allmänläkare att åse vilka jättevinster smarta kollegor kan åstadkomma vid privatiserade vårdcentraler. Det Järhult fäster uppmärksamhet på är i stor omfattning ett huvudstadsproblem, och huvudstadens sjukvårdspolitiker har nog fått en del att tänka på.

Det finns svarta får i många familjer, men osakliga generaliseringar om privatläkares penningbegär gagnar ingen, men kan skada många. Statistik angående den nationella taxan tyder inte på något uppenbart missbruk av landets taxeläkare. För 2006 redovisar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att 1035 läkare, varav 341 specialister i allmänmedicin, begärde normalarvode för 79 procent av besöken. Särskilda arvoden uppgick till 9 procent. Det gjordes 2,1 miljoner besök, varav 0,8 miljoner hos specialister i allmänmedicin. Redovisning av hur vårdavtalen »utnyttjas« av enskilda läkare och vårdbolag är svårare att få fram, men en öppen analys vore på sin plats.

Konceptet att allmänheten i första hand ska uppsöka en allmänläkare med helhetssyn måste debatteras. Inte så få medborgare har dåliga erfarenheter av att bli behandlade av allmänspecialister med bristande kompetens. Alltför få unga medicinare vill i dag bli allmänläkare, och väldigt många äldre allmänläkare vill trappa ned. Jag tror att de unga medicinarna tvekar inför allmänmedicinens krav på bredd i kunskap och färdigheter. Svensk förening för allmänmedicin har en viktig uppgift i att reda ut varför rekryteringsfrågans lösning inte ens syns vid horisonten!

Det finns en ofta ifrågasatt nationell ersättningsmodell för bedömningar och åtgärder. Den »nationella taxan« kan förbättras. Förhoppningsvis arbetar SKL och Läkarförbundet med det underlag man fått in av privata specialister och våra offentliganställda »motparter« under 2007.
Jag tror att en nationell ersättningsmodell för den vård som med fördel kan bedrivas utanför de stora sjukhusen, och som regelbundet omprövas av uppdragsgivare och specialistföreningar, är en god grund för en bra sjukvård. Specialistföreningarna måste aktivt medverka i detta liksom de gör i utformningen av specialistläkarnas utbildning.

Jag rekommenderar dr Järhult att göra en kalkyl på möjligheten att bedriva en allmänläkarmottagning i bolagsform baserat på den nationella taxan. Räkna ut hur många patienter man måste ta emot för att täcka lönekostnader, hyra och försäkringar, fortbildning etc. Orkar man med tillräckligt många sjuka patienter kanske till och med en liten aktieutdelning kan övervägas? Eller varför inte sponsra Rotarys Läkarbank? Det kan kanske vara en väg ut ur återvändsgränden?