I en retrospektiv kohortstudie (VHA-NSQIP databas) på drygt 300000 personer över 65 år, huvudsakligen män, undersöktes det preoperativa hematokritvärdets inverkan på mortalitet och morbiditet vid icke-hjärtkirurgiska ingrepp. Resultaten visade att preoperativ anemi var vanlig, 43 procent, och att ett preoperativt hematokritvärde såväl under 39 procent som över 54 procent var förenligt med ökad 30-dagarsmortalitet och ökad kardiell morbiditet. Det förelåg en nästan lineär relation med ca 1,6 procents ökning i 30-dagarsmortaliteten för varje procents avvikelse i hematokrit under eller över normalvärdet. En subgruppsanalys visade att resultaten var mest uttalade vid ortopediska ingrepp och vid en ålder över 75 år.

Även om en relation föreligger mellan preoperativt hematokritvärde och mortalitet bör man inte automatiskt konkludera ett säkert orsakssamband. Man kan fråga sig varför anemi och polycytemi förelåg preoperativt och om bakomliggande faktorer till detta i sig själv kan bidra till fynden. Patienterna med preoperativ anemi hade ett högre preoperativt riskindex, var äldre och hade större andel med hjärtsjukdom och annan väsentlig komorbiditet. Dessutom hade de mindre grad av autonom funktion samt fler patologiska laboratorievärden som tex för kreatinin. Även de med polycytemi uppvisade preoperativa skillnader i flera aspekter jämfört med gruppen med normal hematokrit. Författarna diskuterar själva att kardiella reserver för att kompensera en även måttlig anemi kan vara begränsade hos den äldre och att en subklinisk koronarsjukdom minskar toleransen för anemi eller polycytemi.
Oavsett om ett orsakssamband mellan preoperativt hematokritvärde och utfall föreligger eller inte bör förekomst av patologiskt hematokritvärde hos äldre, även om måttligt, ses som en markör för ökad peroperativ risk och därmed mana till ökad uppmärksamhet och beredskap i samband med kirurgiska ingrepp.