Test kan hjälpa till att klarlägga vilka barn som har neuroborrelios

Autoreferat. Att diagnostisera neuroborrelios hos barn är svårt, delvis på grund av svagheter i befintlig diagnostik. Barn söker ofta med kort symtomduration, och anti-borreliaantikroppar har inte alltid hunnit bildas i likvor eller blod. Barnläkaren får vanligen gå på anamnes, symtombild och förekomst av pleocytos i likvor och fatta beslut om att starta antibiotikabehandling på misstanke. Mot den bakgrunden är det angeläget att ta fram bättre redskap för tidig diagnostik.

I en ny studie utvärderar vi ett prediktivt formulär baserat på kliniska parametrar vid tillfället för lumbalpunktion. Forskningen baserar sig på retrospektivt insamlade data från en kohort barn som bedömts med misstanke om neuroborrelios. Mot bakgrund av den informationen utarbetades ett kliniskt redskap (NeBoP-testet, se Faktaruta), som sedermera validerades i en prospektiv kohort på 190 barn med misstänkt neuroborrelios i Borrelia-endemiskt område.  

Vi såg en sensitivitet på 90 procent (95 procents konfidensintervall [95KI] 82–99 procent) och en specificitet på 90 procent (95KI 85–96 procent) för formuläret. Den diagnostiska säkerheten beräknades till 90 procent med ett positivt prediktivt värde på 0,83 (KI95 0,75–0,93) och negativt prediktivt värde på 0,95 (KI95 0,90–0,99).

Förutom förekomst av akut perifer facialispares, erythema migrans eller lymfocytom är symtom som låggradig feber och trötthet starka prediktiva parametrar. Pleocytos i spinalvätska med övervikt av mononukleära celler (> 90 procent) är mycket starkt talande för neuroborrelios. Däremot är parametrar som fästingbett, säsong och huvudvärk ofta förekommande även hos patienter utan neuroborrelios och har därmed ingen prediktiv tyngd. 

Redskapet har utarbetats för att möjliggöra beslut om tidig antibiotikabehandling innan svar på antikroppsdiagnostik inkommit. Vår förhoppning är att testet kommer i bruk i klinisk vardag i områden där Borrelia förekommer.