Den 57-årige mannen hade tidigare varit psykiskt frisk. I mars sökte han vårdcentralen för magbesvär. Han sökte därefter vid flera tillfällen för mag- och nackbesvär samt yrsel. Undersökningar kunde inte påvisa någon allvarlig kroppslig sjukdom.
Den 31 juli träffade han en distriktsläkare, som konstaterade depression. Det kom fram att patienten mådde sämst på morgonen, hade igångsättningssvårigheter och diffusa smärtor i hela kroppen. Han uppfattades som tungsint, och stämningsläget var klart sänkt. Patienten fick börja behandling med citalopram och uppgav att han inte hade några aktuella suicidtankar.
Oro för kroppslig sjukdom
Den 18 augusti var han på återbesök hos distriktsläkaren. Det framkom då att han inte kunde förstå att man uppfattade att han hade en depression. Han var i stället orolig för den kroppsliga hälsan och misstänkte magcancer. Han hade nyligen utretts med gastroskopi, som var utan anmärkning. Han fick ytterligare ett antidepressivum, mirtazapin.
Vid besöket framkom att patienten hade dödstankar och ångest över eventuell magcancer men inte några suicidtankar.
Den 25 augusti återkom patienten på grund av förvirring. Han träffade en doktor. Av journalanteckningarna framgår att han hade blivit sämre sedan förra besöket. Han uttryckte rädsla för att hela familjen skulle dö, och han hade starka dödstankar. Doktorn uppfattade tillståndet som en psykotisk depression, och hon rådgjorde med en specialist. Patienten remitterades sedan till slutenvården för inläggning.
Patienten träffade AT-läkaren, som var primärjour, på sjukhuset. Av journalanteckningen framgår bland annat att han ansåg sig svårt sjuk men inte deprimerad. Han ville inte stanna kvar på sjukhuset, och först efter övertalning och betänketid accepterade han att läggas in. Av journalen framgår även att AT-läkaren hade svårt att etablera kontakt. Patienten lades in, utan extra tillsyn, kl 19. Kl 02.25 larmade en rumskamrat. Patienten var livlös, han hade suiciderat.
Patientens fru anmälde de tre läkarna, AT-läkaren för att inte ha läst journalen samt för att inte ha insett hur sjuk hennes man var och att han inte fick lämnas ensam.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och ett beslut av Socialstyrelsen utifrån en Lex Maria-anmälan. Se nästa artikel.
De två första läkarna bestred att de gjort fel. De frias, varför vi lämnar deras argument. AT-läkaren valde att inte yttra sig.
Erkänt hög suicidrisk
Ansvarsnämnden slår fast att patienten hade en psykotisk depression med uttalade depressiva vanföreställningar. Det var väl utrett att han inte var kroppsligt sjuk så som han själv misstänkte. Han kunde inte avledas i sina tankegångar. Denna typ av depression med uttalade och okorrigerbara vanföreställningar har en erkänt hög suicidrisk.
Distriktsläkarens diagnos var korrekt. Det är vanligt att kombinera citalopram och mirtazapin. Det hade inte varit fel att remittera patienten till psykiatrin den 18 augusti, men eftersom han då var i bättre skick och inte psykotisk kan distriktsläkaren inte kritiseras för att han valde att själv behandla patienten.
Inte heller doktorns handläggning kan kritiseras. Hon skrev en tydlig och bra remiss och rådgjorde med en specialist.
Hade starka dödstankar
Patienten kom till psykiatriska kliniken med en remiss där det framgick att psykotisk depression var en tänkbar diagnos och att han hade starka dödstankar.
I egenskap av AT-läkare borde primärjouren ha förstått att detta var ett ärende som han inte hade erfarenhet och kunskap att handlägga på egen hand. Det borde ha varit uppenbart, utifrån den alarmerande kliniska bilden och remissen, att han skulle kontakta sin bakjour.
Bakjouren skulle ha kontaktats
Av klinikens rutiner framgår att bakjouren skulle ha kontaktats vid inläggningen. Bakjouren vid detta tillfälle har uppgivit till Ansvarsnämnden att han inte blev kontaktad av AT-läkaren. Möjligheten finns att utgången blivit lika tragisk även om bakjouren hade kontaktats, men för en erfaren läkare är detta ett mycket alarmerande tillstånd.
Trots primärjourens bristande erfarenhet och att han var AT-läkare borde han ha förstått att detta var ett fall för en specialist. Han bröt dessutom mot klinikens rutiner genom att inte kontakta bakjouren vid inläggningen. Han får en varning.
