Tidskriften BMJ har sedan länge publicerat artiklar om klimatförändringens hälsoeffekter. Själv skrev Fiona Godlee i ämnet redan 1991. År 2006 hade röster höjts för att BMJ och läkarna också borde gå före i frågan. Särskilt Ian Roberts, professor i epidemiologi och folkhälsa vid London School of Hygiene and Tropical Medicine, var drivande. Fiona Godlee bestämde sig för att samla en rådgivande grupp.
– Från början var tanken att vägleda BMJ i vad vi kunde göra, dels som företag, dels som utgivare, vad vi skulle publicera för att höja medvetenheten. Men ganska snart kände jag att vi skulle kunna bli en ledande grupp för läkarkåren, det fanns ingen sådan, och rådet växte fram ur det initiativet.
Rådet hade första mötet 2006. En annan drivande person var Robin Stott (se artikel på sidan 1079).
– Jag bad honom bli ordförande, och han bad Mike Gill dela ordförandeskapet med honom, och vi blev långsamt mer internationella, och så beslöt vi att döpa om rådet till Climate and Health Council och göra det större.
Förhoppningen är att samla företrädare för sjukvården inför FNs klimatmöte i Köpenhamn 2009 och med en gemensam röst säga: »Läkarkåren jorden runt säger att detta är en livsavgörande hälsofråga. Såväl riskerna med att inte göra något som vinsterna med att göra något åt klimatförändringen är enorma.«
– Då tror jag att vi har gjort något bra.
Hon tycker att de har uppnått ganska mycket det senaste året.

– Vi har en grupp hängivna människor, ett råd, en webbsajt [1], en deklaration som vi uppmuntrar folk att skriva under. Allt fler organisationer gör det, inklusive Sveriges läkarförbund, hoppas jag. Vi har ett arbetsschema inför klimatmötet i Köpenhamn 2009, och vi söker finansiering till en »Health Stern-rapport.«
– Stern-rapporten [2] tog inte med de hälsoekonomiska aspekterna av att agera mot klimatförändringen, det vill säga kostnaderna för de skadliga hälsoeffekterna och vinsten med de positiva effekterna av en livsstil med låga koldioxidutsläpp, som har att göra med bland annat god hälsa och kondition, minskad fetma och färre trafikolyckor genom minskat resande. Ian Roberts har skrivit om detta i BMJ och Lancet. Vi vill fylla ut den lucka som Stern inte täckte, och det skulle göra ekonomin med att tackla klimatförändringen ännu mer attraktiv.

Vid årets möte i juni i det som förr kallades Vancouvergruppen, International Committee of Medical Journal Editors (ICMJE). kommer klimatfrågan troligen att stå på agendan.
– Tanken är att få en gemensam röst för de medicinska tidskrifterna.
BMJ och Lancet kommer att fortsätta publicera artiklar i ämnet, och rådet skulle gärna se att också de amerikanska stora tidskrifterna ansluter sig.
Är de intresserade?
– Nej uppenbarligen inte än, men det borde vara möjligt att få med dem. Och det skulle vara fantastiskt att få med de europeiska tidskrifterna, och det är därför det är särskilt bra om den svenska, den norska och andra vill bli aktiva. Jag ska skriva till redaktörerna för de tidskrifterna.
Det vetenskapliga tidskriftsnätverket The Council of Science Editors (CSE) ska ha klimatförändringen som globalt tema 2009.
– Det betyder att kanske 300 tidskrifter tar upp frågan samtidigt under en vecka. Det är bra, men det händer alltså inte förrän 2009.
Sedan 2006 har BMJ publicerat en lång rad artiklar ledare och debattartiklar som tar upp vad just läkarna borde göra i klimatfrågan. Det möttes med en »slående fientlighet« till att börja med, säger hon.
– Många sa: »Det här är inget för en medicinsk tidskrift, varför skriver ni om detta?« »Det är en politisk fråga, detta är inte kliniskt, det handlar inte om hälsa.« »Klimatförändringen existerar inte, och även om den gör det så är det inte relevant för medicinen.«
– Men vi red ut den stormen och fortsatte publicera artiklar.
Och på ett och ett halvt år verkar attityden ha ändrats. När BMJ i januari i år på sin webbplats ställde frågan om klimatförändringen är en fråga för läkarkåren svarade 31 procent nej och 69 procent ja.
– Det var inte så många som deltog (omkring 1 200), men det är ändå en hjälp för mig som chefredaktör att veta det. Det visar att vi har ett starkt mandat, hälsa och klimatförändring hänger ihop, och tidskriften har en roll när det gäller att höja medvetenheten.

Hon har också fått kritik av ett annat slag. Av webbplatsen Medgadget i San Francisco utpekades Fiona Godlee förra året som hycklare för att hon inte levde som hon lär. Under rubriken »Fionagate« försökte man kartlägga hennes flygresor till konferenser de senaste tio åren.
Den som ansluter sig till rådet och dess deklaration förbinder sig att mäta sina egna koldioxidutsläpp och att minska dem. Själv är hon den första att beklaga sina. En UK-medborgare släpper i genomsnitt ut 10 ton koldioxid om året. Sommaren 2006 skrev hon på bmj.com att hon hade räknat samman sina utsläpp till 32 ton.
– Det är nog inte mycket mindre i dag.
Två tredjedelar av utsläppen står hennes resor i jobbet för. «Antingen reser jag eller så får jag sluta som chefredaktör«, skrev hon på sin blogg i mars förra året under rubriken Bekännelser av en klimatbrottsling, i en kommentar till Medgadgets kritik.
– Det finns alltid en risk att framstå som hycklare. Jag tycker alltid att jag inte gör tillräckligt. Jag försöker att skära ner, att åka tåg när det är möjligt, begränsa bilåkningen, försöka cykla när jag kan.
Hon skrev också då, för ett år sedan, att hon sålt familjens ena bil.
– Ja, men den hemska sanningen är att vi har flyttat ut på landet, så vi var tvungna att köpa en bil till, så nu har vi två igen. Men i övrigt lever vi så enkelt vi kan. Det är inte så lätt.
Vad har BMJ som företag gjort?
– Vi tittar på möjligheterna att bli klimatneutrala. Men vi har en bit kvar, och vi har bara börjat titta på en rad aspekter av det. Det finns ett växande stöd från den kommersiella sidan.
Hela BMJs resande, inte bara Fiona Godlees eget, är en sådan aspekt.
– Jag tror vi kan göra mycket mer. Vi försöker hålla resandet nere, men eftersom jobbet kräver att vi håller kontakt med läkare världen över så kan vi inte bara genast sluta resa, men vi har videokonferensmöjligheter här i huset, och när det är möjligt använder vi dem.

Mötet i Washington förra året med WHOs internationella kvalitetsgrupp deltog hon i via videokonferens, och det ska hon göra i år också. Andra möten kan vara svårare att delta i på det viset, till exempel möten med mycket diskussioner eller om man ska vara talare, tycker hon.
BMJ ska också se över pappersfrågorna.
– Vi tittar på återvinning av papper, och vi ska gå över till att trycka alla våra tidningar på returpapper. Vi strävar efter att bli mer hållbara.
Funderar ni på att gå över helt till webbpublicering?
– Det vore inga problem för oss, men våra läsare vill inte det. Vi måste få folk med oss. Vi ska röra oss åt det hållet, men det tar tid.
Varken läsare eller annonsörer vill avstå från papperstidningen i dag, säger hon.
Varför är du så engagerad i klimatfrågan?
– Jag har läst tillräckligt om det här för att inse att det är en realitet, och det är inte längre något som bara folk i samhällets utkanter tror på. Även om vi skulle ha fel, om klimatförändringen inte skulle bero på mänsklig aktivitet – men det finns starka bevis för att det sannolikt är så – så talar försiktighetsprincipen för att vi bör agera. Jag är också övertygad om vinsterna med en förenklad livsstil, med att motionera mer, köra mindre bil, ha färre bilar på vägarna och bättre kollektivtrafik. Så jag är övertygad både som doktor och som medborgare om att detta är viktigt att engagera sig i.
Hon är också förälder. Särskilt bekymrad inför framtiden blev hon efter mötet om klimat och hälsa i Royal College of Physicians nyligen, då en av talarna [3] svarade på frågan vad man borde göra om vi inte lyckas tackla problemet.
– Han sa »Jag råder er att inte vara under 40« …
– För vi talar om förändringar av klotet som kommer att ha betydande konsekvenser för människor under 40 år. Det var ett frapperande uttalande.

Läs även följande artiklar i LT nr 15:
Robin Stott: Läkare måste agera Aktuellt
Läkarförbundet agerar i klimatfrågan Aktuellt
Sjukvården måste agera i klimatfrågan Aktuellt

Ska Läkartidningen göra det?

Kommer Läkartidningen att ansluta sig till Climate and Health Council?
– Jag kommer noga att ta ställning till det när brevet från BMJs chefredaktör kommer. Det viktigaste för oss är att Läkarförbundet har gått med, och det kan förbundet ge uttryck för på ledarplats, säger Läkartidningens chefredaktör Jonas Hultkvist.


Foto: Åsa Westerlund
De verkställande i klimatrådets styrelse: BMJs chefredaktör Fiona Godlee, vice ordförande, kirurgen Tim Campbell-Smith, professorn i folkhälsa Mike Gill, ordförande, professorn i folkhälsa Hugh Montgomery och Robin Stott, ordförande (delat ordförandeskap).




Foto: Åsa Westerlund
En fras från en av talarna på klimatmötet i Royal College of Physicians nyligen har fastnat i Fiona Godlees minne: »Jag råder er att inte vara under 40« …